Om



Stockholmare för ett SUVERÄNT Sverige


Vi fokuserar på den demografiska situationen, att Sverige behöver gå ut ur både EU och FN för att blomstra som suverän nation, åsiktskorridoren och yttrandefriheten, den växande otryggheten som brer ut sig i landet och problemet med globalism.


Vi söker kontinuerligt fler talare, fler gästskribenter, fler funktionärer och fler att samarbeta med på alla olika plan, för att varje ny demonstration och varje nytt blogginlägg ska överträffa de tidigare. Vi söker även efter folk som kan dela våra inlägg på olika plattformar. "Nätkrigare".

Vill du dela med dig av dina erfarenheter? Du väljer själv om du vill vara anonym eller inte. Skriv ner dina erfarenheter och mejla det till oss, så publicerar vi det här på hemsidan. Tveka inte utan hör av dig!

Vill du tala, skriva eller hjälpa till? Mejla oss!

stockholmarefor1suverantsverige
@protonmail.com


Stötta våra manifestationer på Mynttorget genom att swisha till 0737320824.

Inga bidrag är för små. Allt hjälper. Tack på förhand!

Information

Senaste inlägg

Visar inlägg från april 2019

Tillbaka till bloggens startsida

Swexit snarast del 4 - EU är ett hot mot yttrandefriheten!

EU vill censurera och bevaka Internet.


Det fria Internet har utgjort en  yttrandefrihetsplattform för hela Europa.


Opinionsbildning av det slaget är inte EU intresserade av.




EU begränsar vår självbestämmanderätt

 

Det leder för oss svenskar till:

Att vi inte får stifta lagar som går emot EU:s.

Att Sverige inte får lagstifta alls, exempelvis gällande handels- och konkurrensfrågor.

Att vi förmodligen tvingas byta valuta och ge upp våra svenska kronor till förmån för Euron.

Vi har svårt att gå ur EU. Överlag kan det bli problematiskt om vi vill börja gå emot.

Mindre inflytande över beslutsprocessen.



Lissabonfördraget

 

Under sommaren 2005 ville EU att man skulle få medlemsländerna att acceptera en gemensam konstitution (grundlag).

 

I Frankrike och Nederländerna röstade folket emot att acceptera förändringarna. EU kom då med ett nytt förslag som går under namnet Lissabonfördraget. Alla länder, utom Irland, valde att ratificera fördraget utan folkomröstningar.

 

Irlands konstitution krävde dock att förslaget skulle föregås av en folkomröstning. Första folkomröstningen (den 12 juni 2008) slutade med 53,40 procent emot och 46,60 procent för. Nederlaget kunde EU inte acceptera och man lade nu stora resurser på ”informationskampanjer” på Irland. En ny folkomröstning hölls därför drygt ett år senare och då hade folkopinionen svängt. Därmed trädde Lissabonfördraget i kraft som en realitet för hela EU.

 

Euro

 

I Sverige hade vi en folkomröstning 2003 om vi skulle byta valuta och ansluta oss till EU:s valutasamarbete. Resultatet, trots stora ja-kampanjer, blev ett tydligt nej. Sverige tackade därför nej till att ingå i valutasamarbetet med EU.

 

Vi fick inget juridiskt bindande undantag (eftersom det aldrig ansöktes om det), utan istället ett informellt politiskt undantag.

 

Danmark och Storbritannien som också valde att behålla sin valuta har förhandlat fram juridiska undantag med EU.

 

År 2025 beräknas EU´s ekonomiska och monetära union vara färdig, då har man angett att även Sverige skall ha euro som valuta.

 

Det har framgått av en minnesanteckning från ett möte mellan två EU-kommissionärer som informerade EU-parlamentet, som läckte ut det till den tyska tidningen Frankfurter Allgemeine.

 

 

 

Redan nu har vårt medlemskap i EU försvagat vår egen offentlighetsprincip; alltså öppen insyn i dokument på statlig och kommunal nivå.

 

Grundtanken med offentlighetsprincipen är att allmänheten ska ha en insyn i hur allmänna medel används.

 

EU har officiellt sett en slags offentlig öppenhet, men i praktiken betyder det att man får ta del av pressreleaser om EU´s förehavanden. Som vanlig medborgare kan man t.ex. inte få läsa mejl till och från EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker.

 

Motsvarande begäran hade godkänts gällande alla svenska politiker, så länge det inte gäller personliga ärenden eller statshemligheter.

 

Många tror att folkvalda EU-parlamentariker styr EU, så är inte fallet. Den icke folkvalda Kommissionen är en institution med betydligt mer makt.

 

Många medlemsländer inom EU har folkomröstat kring hur mycket makt man skall överlämna till unionen i olika detaljfrågor kring valuta och försvar m.m. Om resultatet går emot EU´s strävanden mot en enad federation så ser man till att folkomröstningen upprepas och får en förväntad utgång.


I Sverige får vi inte längre stifta våra lagar, alltså de regler våra medborgare ska leva efter.

 

Vi har lämnat ut vårt nationella självbestämmande till en toppstyrd organisation. De lämnar i sin tur över delar av den makten till rovlystna globala kapitalister, som vid missnöje kan stämma vårt land och låta Världsbanken avgöra tvisten.

 

EU går mot en totalitär federation, där censuren och åsiktskontrollerna hela tiden ökar och frihet och folklig insyn minskar.

 

Faktum är att Sverige, pga medlemskapet i EU, inte har något som ens liknar demokrati (folkstyre) som statsskick - trots att man påstår detta.



__________________________________________________________________________



EU ger oss åsiktsförtryck

 

 

Idag sker en omfattande internetcensur från alla de stora sociala medierna. De som har beordrat internetcensuren är EU, som även ställt ultimatum till IT-jättarna att agera mot så kallat ”näthat”.

 

EU-direktivet har bland mycket annat lett till att Youtube-dissidenter fått sina konton avstängda utan förvarning och att maktkritiska Twitter-konton stängs ner.

 

En av de värsta censuråtgärderna på Internet sker från svenskt håll där, regeringen tillsammans med företag som Google, Facebook och Youtube bland annat censurerar journalistiskt material från alternativa medieaktörer.

 

Sveriges regering må vara skrupellös, men hade inte kunnat agera som de gjort utan EU´s mandat i ryggen.

 

EU har ”förklarat krig” mot så kallad fake news inför EU-valet i maj. Även här har man ställt ultimatum och krav på IT-jättarna att ta bort material som inte stämmer överens med EU´s världsbild.

 

Europarlamentets vice ordförande har själv erkänt att EU´s ”fact checking” handlar om att ”hindra vissa politiker från att vinna platser vid nästa EU-val”. EU-representanten talade specifikt om EU-skeptiker som ska begränsas. Det är med andra ord valfusk  - som går ut på att hindra antiglobalister från att nå ut till presumtiva väljare.

 

För att hålla koll på alla oliktänkande krävs massiv övervakning. Artikel 11 och 13 i upphovsrättsdirektiven, vilka nu röstats igenom i EU, tvingar IT-jättarna till att tillhandahålla ”innehållsigenkänningsteknologi” för att skanna av användares beteenden.

 

Kritik mot filtren handlar om att de kommer att hindra fri debatt. Dessutom befarar många att massövervakningen av medborgarna kan komma att leda till att regeringar får tillgång till ett omfattande åsiktsregister.

 

Den första massiva censuråtgärden EU gjorde var den så kallade IPRED-lagen. Den innebär att internetleverantörer måste lagra information om sina användare för att sedan lämna ut till den gigantiska musik- och filmindustrin.

 

EU lägger sig allt mer i folkvalda beslut och vilka åsiktsströmningar och politiska organisationer som får råda i de olika länderna.

 

EU beslutade huruvida det nationaldemokratiska partiet i Tyskland, NPD, skulle förbjudas eller inte. EU valde att inte förbjuda NPD, med motiveringen från EU´s domstol att NPD inte hade tillräckligt stort inflytande över tysk politik för att förbjudas.

 

När den svenska regeringen nu utlovat att försöka förbjuda Nordiska motståndsrörelsen är det just EU-direktiv man hänvisar till.

 

EU arbetar även ekonomiskt för att säkerställa att misshagliga partier inte får inflytande. När det österrikiska partiet FPÖ genom fria val nådde regeringsställning svarade EU med att ekonomiskt bojkotta landet, något som ledde till att landet sattes i kris och därefter den folkvalde politikern Jörg Haiders avgång.

 

Idag har EU genomfört ekonomiska sanktioner gentemot länder som Ungern och Polen, vilka är fattiga länder som drabbas ännu hårdare.

 

Ett stort problem är att förbud mot politisk opposition och ingripanden i inrikespolitiska ärenden kan ske utan att det folkvalda parlamentet i det egna landet behöver besluta om det, eller stå till svars för sina beslut.

 

Man kan istället hänvisa till en osynlig kraft som tar besluten någonstans i Bryssel.

 

Repressionen från EU, mot stater och europeiska medborgare, visar att man inte är intresserade av att värna någon demokrati utan att syftet är att säkerställa att man bibehåller makten.

 

Medborgarna ska inte kunna protestera, vare sig på Internet eller via fria val - och deras åsikter ska övervakas av superstaten.

 

När varken censur, övervakning eller sanktioner fungerar krävs det muskler. Ledaren för liberala ALDE-gruppen inom EU har listat sex punkter för att förvandla EU från en union till en federal superstat, ett ”Europas förenta stater” där de europeiska folkens självständighet är avskaffad.

 

En av dessa punkter är ett europeiskt FBI.

 

I nuläget har Europol inte tillåtelse att agera över nationsgränserna utan medlemslandets godkännande. Ett nytt beslut från 2017 ger dock Europol ökade befogenheter i att operera mellan nationsgränserna och hämta in underrättelser om medborgarna.

 

Nästa steg på dagordningen är en gemensam militär, Eurocorps.

 

Denna insatsstyrka finns redan men är fortfarande liten. Eurocorps är i nuläget underställd EU och Nato. Planer finns på att utöka Eurocorps, nu när USA tvekar om att engagera sig allt för mycket i Natos förehavanden i Europa. Samtidigt rustar EU:s medlemsländer ner.

 

Målet är att inget land ska ha ett eget försvar, bara en armé som är underställd EU.

 

Detta innebär att ett land som vill slå sig fri från EU och vara självständigt, eller inte är tillräckligt lojalt mot EU, inte har något försvar gentemot den EU-underställda armén. En nationell resning från en EU-stat skulle förmodligen resultera i ett militärt angrepp från EU.

 

EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker har uttryckt att han vill ha en EU-armé, som kan sättas in mot Ryssland.

 

Europol och Eurocorps arbetar utefter en strategi för säkerhetspolitik där det bland annat framgår att Eurocorps också ska bekämpa kriser av inhemsk karaktär och att man förutom terrorism också ska arbeta mot ”våldsbejakande extremism” samt verka för ”övervakning och avlägsnande av olagligt innehåll i medierna”.

 

EU är den totala motståndaren till frihet och mer makt till superstaten innebär att din egen frihet kraftigt begränsas.

 

EU är ett instrument för att hålla folken i schack och se till att den globalistiska agendan genomförs.


-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------


Källor:

 

https://frittnorden.nu/eu-begransar-var-sjalvbestammanderatt/

https://frittnorden.nu/eu-och-asiktsfortrycket/

https://frittnorden.nu/nio-anledningar-till-varfor-vi-maste-lamna-eu/


Swexit snarast del 3 - Förrädarna skrev in EU-medlemskapet i vår grundlag!

EU´s inofficiella målsättning är den samma som FN:s, George Soros

eller gamla kommunistiska Sovjetunionens.


En enda konsumenttyp att ta hänsyn till och maximal vinst för storkapitalet. En konsument som är nöjd med sitt liv beståendes av att jobba häcken av sig för att kunna betala sina räntebaserade lån och sen hänge sig åt skräpkultur.

 


På detta vis tar man också död på möjligheterna för en framtida opposition att resa sig, slå sig fria och verkligen kunna uträtta stordåd – för hos ett folk som likriktats genom utblandning skulle också såväl motståndskraft som skaparkraft vara obefintlig.

 

Det överstatliga globalist-projektet EU är en av de värsta sakerna i modern tid som drabbat de europeiska länderna. Vi måste kämpa hårt för ett utträde ur EU, snarast möjligt.

 

EU´s fria rörlighet innebär i klarspråk öppna gränser mellan de europeiska länderna vilket bland annat resulterar i att samtliga medborgare i Europa kan flytta och bosätta sig som de vill mellan länderna.

 

I teorin kan alltså redan nu flera miljontals människor av främmande etnicitet flytta till Sverige – ett hot mot vår biologiska överlevnad.

 

Än värre kommer det bli när Turkiet i framtiden tillåts bli en del av EU och våra gränser kommer stå vidöppna för 80 miljoner turkar.

 

Ett av EU´s mål är att likrikta de europeiska länderna och folken. Man ska fördela rikedomar och resurser genom att de mer välmående länderna ska dela med sig av det folket i generationer tillskansat sig till de mindre resursstarka länderna.

 

Alla europeiska folk ska i slutändan få det precis lika dåligt. Då de nordiska länderna helt klart tillhör de mer framgångsrika inom Europa innebär detta för oss svenskar en avsevärd försämring.

 

Likriktningen gäller inte bara förbrukningsbara resurser och pengar, utan också etiska regler och kultur. Allt ska sänkas så att alla kan bli lika lite värda.

 

Med kraftigt centralstyrd jordbrukspolitik tas det inte längre fram en lika stor mångfald av livsmedel inom varje land. Varje land ska istället odla en eller få specifika grödor som gör länderna totalt beroende av varandras jordbruksproduktion och handelssamarbeten.

 

Systemet påminner om Sovjetunionens kolchos-politik, vilken bygger på att ingen ska kunna stå självständig.

 

Vidare byggs ett europeiskt försvar upp, som på sikt ska ersätta de nationella styrkorna.

 

Detta innebär att ett land som vill slå sig fri från EU och vara självständigt, eller inte är tillräckligt lojalt mot EU, heller inte har något försvar gentemot den EU-underställda armén.

 

Både vad gäller försörjning och försvar blir vi alltså totalt beroende av EU.

 

 

 

 

Sveriges framtid ska inte avgöras av globalister, storföretag och lobbyister

 

 

Den icke folkvalda kommissionen är den institution som, starkt påverkad av storföretagens lobbyister, tar fram nya lagar inom EU. Detta gör att kommissionen har betydligt större makt än (de likaledes lobbyistpåverkade) EU-parlamentarikerna som folket får vara med och rösta fram.

 

Vid det fåtal tillfällen när folket i något land, genom nationell folkomröstning, har fått vara med och tycka till om EU´s tyngre beslut, har dessa ändå körts över – antingen genom att en ny omröstning utlysts eller genom att man ändå smugit igenom, de av storfinansen initierade, förändringarna längre fram. EU bryr sig alltså föga om folkets vilja.

 

EU´s krångliga och byråkratiska beslutssystem gör att många medborgare inte orkar, eller ens har förmåga, att sätta sig in i beslutsgången.

 

Politrukerna sitter dessutom i Bryssel – alltså långt från folket – vilket gör att det blir ännu enklare för dem att slippa ta ansvar för sina beslut.

 

Av samma orsaker är det också enklare att dessa faller för frestelser och blir korrumperade. Denna risk ökas ytterligare på avsevärt genom att tusentals lobbyister tillåts röra sig fritt inom EU och har tillgång till såväl parlamentariker och kommissionärer, som de dessutom tillåts att ge dyra gåvor till, för att påverka beslutsfattandet till de stora multinationella företagens gagn.

 

 

 


 

EU´s nya lagar om upphovsrätt utgör ett allvarligt hot mot det fria Internet.

 

 

Lagarna tvingar tjänsteleverantörer på nätet att kraftigt begränsa vad användare får dela och sprida för material.

 

EU utövar också aktiv påtryckning mot samma internetföretag för att kraftigt begränsa vad som får sägas på respektive plattform.

 

Förutom att aktivt bekämpa medborgare så dömer man även hela stater som är oliktänkande. Stater bekämpas genom höga böter och handelsbojkott eller rent av militärt, och individer som tycker annorlunda hålls nere genom att EU hela tiden ligger i bräschen för hårdare åsiktslagar och tilltag mot fri alternativmedia.

 

De öppna gränserna och likriktnings-politiken leder till hårda angrepp mot såväl arbetstagare, djur och miljö, i de mer högstående länderna.

 

Storföretagen kan dumpa lönerna, genom att konkurrensen om jobben blir större.

 

Djurens rättigheter eller miljöfrågor kan nedprioriteras genom att konkurrensen om billiga inköp till exempelvis skolor och ålderdomshem blir högre.

 

EU gör det också enklare för företag att exempelvis flytta sin produktion till ett dotterbolag i ett land, där lönekostnaderna är lägre eller där inte samma etiska regler för djurhållning existerar.

 

De enda som gynnas av det i längden är storfinansen (och politiker mutade av dessa) som får lägre inköpskostnader samtidigt som de får lägre personalkostnader och således kan maximera sin vinst.

 

 

 

 

Vårt medlemskap i EU kostar oss många, många miljarder varje år.

 

 

Våra skattepengar borde istället självklart gå till vård, skola och omsorg.

 

Det mesta av pengarna går till likriktningsprojekt och jordbruksstöd i andra länder som inte alls gynnar oss, men också till administrationskostnader och höga politikerlöner.

 

Närmare 30 000 kommissionärer, politiker och tjänstemän ska ha löner som för många av dem vore totalt otänkbara i sina hemländer.

 

EU slösar också bort enorma summor pengar på att exempelvis flytta hela parlamentet, inklusive alla parlamentariker och sekreterare, mellan Bryssel och Strasbourg två gånger per månad. Inte för att det behövs eller fyller någon praktisk funktion, utan mer för att det står som en symbol för att de har makt att göra precis vad de vill – hur oansvarigt det än må vara.

 

 

 

 EU-lag går alltid före nationell lag.

 

 

Genom vårt EU-inträde har vi gett bort rätten att stifta våra egna lagar inom en mängd olika områden.

 

Vi får exempelvis inte längre lov att stifta lagar gällande handelspolitik och konkurrenslagstiftning.

 

När det kommer till andra lagar och regler så får vi bara bestämma gällande sådant som EU anser vara oviktigt och mer lokala frågor.

 

EU´s makt blir dessutom hela tiden större genom förändringar i EU´s konvention. Dessa tillägg och omformuleringar, som alla EU-länder är förpliktade att följa, ger EU mer kontroll på de tidigare suveräna nationalstaternas bekostnad.

 

Många tror att folkvalda EU-parlamentariker styr EU, så är inte fallet. Den icke folkvalda Kommissionen är en institution med betydligt mer makt.

 

Många medlemsländer inom EU har folkomröstat kring hur mycket makt man skall överlämna till unionen i olika detaljfrågor kring valuta och försvar m.m. Om resultatet går emot EU´s strävanden mot en enad federation så ser man till att folkomröstningen upprepas och får en förväntad utgång.

 

 

I Europeiska unionens råd – möts ministrar från EU-länderna för att diskutera, ändra och anta lagar och samordna politiken.

 

Det innebär att Sverige måste följa besluten även om Sverige röstat emot beslutet i ministerrådet.

 

Ministerrådet kan även ge Sverige direktiv som snarast skall implementeras i svensk lagstiftning. Om så inte sker kan det innebära dryga böter för Sverige.

 

Sverige måste anpassa sin lagstiftning till EU-rätten och inte ha lagar som strider mot EU´s regler. Men ibland händer det att en svensk lag och en EU-lag står emot varandra. Då är det EU-lagen som gäller, vilket kallas för att EU-rätten har företräde.

 

I klarspråk har vi förlorat rätten att besluta om vårt eget land.

 

EU har en gemensam yttre handelspolitik. Tull på olika varor mot länder utanför EU sätts till exempel enhetligt inom hela EU.

 

Avtal eller beslut som strider mot EU´s konkurrensregler är ogiltiga. Om företag bryter mot reglerna kan kommissionen besluta om böter samt om ålägganden vid vite att upphöra med ett visst beteende.

 

Såväl handelspolitik som konkurrenslagstiftning är alltså helt i händerna på EU och inget Sverige får styra själva.

 

EU har strävat efter att skriva handelsavtal med såväl USA som Kanada. Då Trumpadministrationen skrotade handelsavtalet TTIP har man istället nästan fullbordat CETA-avtalet som är mycket likt TTIP-avtalet i sin utformning. Dessa globala avtal försvagar rättssäkerheten.

 

Om ett stort företag anser att deras investering i t.ex. Sverige inte blev bra, eftersom vi har låt oss säga infört ännu bättre djurskydd med dyrare kött som följd, kan de stämma den svenska regeringen.

 

Tvisten avgörs inom Världsbankens tvistlösningsorgan ICSID (International Centre for Settlement of Investment Disputes). Där kan alltså Världsbankens globalister avgöra frågan.

 

Tror ni Världsbanken bryr sig i att våra djur ska må bra eller fokuserar de på pengar och vinst?

 

Denna rätt till förfarande ingår i CETA-avtalet, som snart kommer att vara en realitet för alla EU-länder.


---------------------------------------------------------------------------------------

 

Sverige har i grundlagen (Regeringsformen) infört att vi är medlemmar av EU:

 

10§ Sverige är medlem i Europeiska unionen. Sverige deltar även inom ramen för Förenta nationerna och Europarådet samt i andra sammanhang i internationellt samarbete. Lag (2010:1408).

 

---------------------------------------------------------------------------------------


För att ändra en grundlag krävs att riksdagen fattar två likadana beslut och att det hålls ett riksdagsval mellan de två besluten.

 

Detta innebär i klarspråk att Sverige inte kan lämna EU utan att ändra grundlagen.

 

Att våra politiker, Vänsterpartiet inkluderat, tog ett sådant här globalistiskt beslut är ett bevis för att de agerar som förrädare.

 


--------------------------------------------------------------------------------------------------


Swexit snarast del 2 - Sverige ska inte vara en lydstat åt EU

EU ger oss likriktning istället för mångfald



Det leder för oss svenskar till:


Anpassning, och därigenom i de flesta avseende, försämring, efter övriga EU-länders nivå.

Sämre miljö- och djurskyddslagar.

Sämre arbetsmiljölagar.

Sämre anställningsvillkor.


EU som projekt syftar till att på artificiell väg uppnå ”allas lika värde” inom Europa.

 

Inget land ska vara bättre eller sämre än något annat. Inget folk ska ha det bättre eller sämre än något annat.

 

Sett till ekonomi, fri- och rättigheter (eller kanske snarare brist på dessa), lagar och annat är visionen att Europa ska vara ett och lika för alla.

 

För högstående länder, som vårt, innebär detta en försämring, som medför att vi får det lika dåligt som alla andra.

 

Sverige och de övriga nordiska länderna, har trots årtionden av påfrestande massinvandring fortfarande ett ekonomiskt övertag gentemot flera andra länder inom EU. Vi har lagt grunden, för ett samhälle där medborgarna har jämförelsevis hög rättssäkerhet och goda anställningsvillkor och arbetsmiljölagar.

 

Gällande etiska regler är vi ofta förebilder; till exempel har vi bland världens mest strikta miljö- och djurskyddslagar.

 

Alla dessa fördelar ska förminskas för att kunna höja de sämsta länderna inom respektive område av EU och således skapa ett mer ”jämlikt” Europa.

 

I Sverige leder detta alltså till sämre löner och rättigheter för arbetarna, sämre arbetsmiljölagar och därigenom fler arbetsrelaterade olyckor och även till sämre miljö och skydd för djuren.

 

Någon skulle kunna argumentera för att likriktningen är positiv, ur ett moraliskt perspektiv – att det är värt att få det sämre om man samtidigt vet att andra skulle få det bättre. Att artificiell rättvisa är något eftersträvansvärt i sig och att alla borde ha det likadant.

 

Detta är dock ett naivt tänk. Det är ju inte av slumpen, som vissa länder och folk fått det bättre än andra – det är resultatet av tusentals år av hårt arbete och kamp. Ska vi dra ett streck över denna historia och ge alla exakt samma förutsättningar?

 

Istället för att stärka andra länders djurskyddslagar, genom att påverka med våra egna värderingar i denna fråga, stödjer vi idag sämre lagar genom EU, då vi givits möjlighet att närmast tullfritt importera kött och livsmedel, som framställts på ett i Sverige olagligt vis.

 

Bland de svenskar som trots dessa argument tycker det är rimligt att alla ska få det lika i Europa rekommenderar vi att i första hand dessa påbörjar denna kamp på ett individuellt plan – alltså att denna förändring borde komma underifrån och inte påtvingas ovanifrån.

 

En bra start vore att dessa skänker 50% av sin lön efter skatt till ett av de fattigare länderna i Europa. Om detta låter som en ohållbar eller på något vis dålig idé visar det också på att det är en naiv, ohållbar och dålig idé ur ett europeiskt och statligt perspektiv.

 

 

 

 

EU vill, liksom man redan gjort med Finland, även ta in Sverige och Danmark i den gemensamma valutan Euro.

 

Då skulle vi bli än mer ekonomiskt likriktade och beroende av varandra, EU-stater emellan.

 

Går ett lands ekonomi åt fanders så gör alla andras också det. De gränslösa kapitalisterna kommer dock som alltid sitta säkert och även tjäna på kraschen genom sina möjligheter att påverka och förutse den ekonomiska utvecklingen.

 

Som tur är har de nordiska folken, med undantag, som sagt för finländarna, åtminstone än så länge sagt nej till detta spektakel och politikerna har också hittills respekterat denna önskan.

 

Det finns dock läckta EU-dokument som tyder på att denna vilja knappast kommer respekteras i framtiden och flera av ”våra” politiker är öppna med sin vilja om att gå tvärtemot folkets röst.

 

 

 

 

EU öppnar våra gränser

 

 

Det leder för oss svenskar till:

 

Fler främlingar inom våra gränser.

Mer smuggling och narkotika.

Kriminella nätverk av tiggande romer.

Högre arbetslöshet.

En sämre miljö.

Utförsäljning av våra allmännyttiga intressen.

Att de redan rika blir allt rikare – på vår bekostnad.

 

 

En av EU:s viktigaste slutgiltiga målsättningar är att upplösa de olika staterna till förmån för en enda superstat. Detta sker under täckmanteln av ”fri rörlighet”. Det innebär att vår nationsgräns ska suddas ut och istället är det Europas gräns som ska råda.

 

Detta har redan i mångt och mycket skett – den svenska gränsen står, med undantag för vissa extrainsatta passkontroller på senare tid, vidöppen idag gentemot de övriga EU-länderna.

 

Det här leder självfallet till att det blir väldigt lätt att flytta sig mellan de europeiska länderna och även att uppehålla sig i dem.

 

Även om vi ännu inte är där, skulle ett framtida turkiskt medlemskap genast göra saken ytterligare betydligt mycket värre – då skulle plötsligt Sveriges gränser stå vidöppna för 80 miljoner turkar, varav den absoluta merparten är muslimer.

 

Det leder också till att det blir färre gränser för utomeuropéer att ta sig igenom för att nå Sverige.

 

Lyckas väl afrikanen eller araben ta sig in i EU är det också ganska enkelt att därifrån ta sig vidare till Sverige. Tidigare när det fanns gränskontroller också mellan EU-länderna fanns det betydligt fler stopp på vägen då migranterna behövde ta sig över flertalet gränser.

 

Inga passkontroller eller gränsbevakningar i världen räcker om ett land är mer liberalt än de andra, med att dela ut medborgarskap till utomeuropéer. Då är alla plötsligt medborgare i hela Europa.

 

Ett EU-land kan inte besluta om att begränsa några av dessa ”rättigheter”.

 

Ett EU-land kan inte ens besluta om att inte ta emot några icke-europeiska invandrare utan att stöta på repressalier då ”alla måste ta sitt ansvar” inom EU.

 

Inte nog med att dessa vidöppna gränser leder till att massinvandringen snabbats på - så leder det också till fördelar för smugglare och kriminella.

 

Aldrig tidigare har det varit enklare att föra in droger i Sverige eller att sysselsätta sig med trafficking.

 

Aldrig tidigare har det heller varit enklare att fly och gömma sig undan från polisen genom att lämna landet.

 

De romska kriminella nätverk med tiggare som opererar land och rike runt hade också varit omöjliga att driva utan EU:s öppna gränser.

 

De öppna gränserna gäller också för företag, produktion och försäljning och öppnar därför upp för organiserad kriminalitet av ett helt annat slag.

 

Med minskade tullavgifter och enklare flytt av arbetare och produkter mellan länderna leder detta till en konkurrens som kanske kan gynna vissa (framför allt större) företagare, men som samtidigt ger långtgående konsekvenser för hela vårt folks framtid och vår miljö.

 

Varför ska en arbetsgivare anställa dig när han kan få någon från Estland att utföra samma arbetsinsats för halva priset?

 

Varför ska du köpa en produkt tillverkad i staden du bor i när du kan få en tillsynes likvärdig produkt som tillverkats i Makedonien mycket billigare? (Detta kanske för övrigt inte ens är något du känner till då det makedonska ursprunget döljs i storföretagets logotyp. Alltså, fast att du stödjer samma företag som du alltid har gjort och som kanske är svenskt i grunden, kan nu ingredienserna vara tillverkade någon helt annanstans utan din vetskap.)

 

Givetvis blir detta en negativ situation i många aspekter.

 

Dåligt för oss i Sverige, eftersom arbetstillfällena för våra medborgare minskar då både arbetsgivare och arbetstagare konkurreras ut.

 

Dåligt för Estland för att detta leder till att de får färre arbetsföra människor till de estländska företagen och färre som betalar skatt i Estland.

 

Dåligt för Makedoniens folk för att detta leder till att det exporterande företaget kan dubbla sina priser och därför hellre exporterar än att sälja inom landet till det egna folket.

 

Dåligt för miljön med produkter som fraktas längre sträckor och dessutom tillverkas i länder som kräver mindre ansvarstagande av producenten.

 

Jättebra för storföretagen, som kan utnyttja den billiga arbetskraften, de lägre inköpspriserna på import eller de genom export höjda slutpriserna.

 

Med de öppna gränserna är det dock ännu värre då det också gjorts betydligt enklare för företagen att starta upp filialer eller dotterbolag inom andra EU-länder.

 

Det medför att verksamhet enklare kan flyttas över landsgränser och leder i allt högre grad till att verksamhet i Sverige flyttas österut.

 

Storföretagen ska enligt EU ha samma möjlighet att kapitalisera på folkets behov och således luckras det upp för bestämmelser kring att sälja ut alla allmännyttiga intressen och låta alla ha samma möjlighet i köpen av dessa liksom i offentliga upphandlingar.

 

Detta leder ofta till bristande kvalitet då en mångmiljardär på andra sidan kontinenten givetvis inte kommer känna samma samhällsansvar för ett ålderdomshem eller en vårdcentral som den egna staten eller landstinget hade gjort. Detta är en av anledningarna till att mycket mat till skolbarn och åldringar idag köps från utlandet.

 

Staten får dessutom inte stödja inhemska företag, då detta anses hämma den europeiska konkurrensen.

 

Enligt den kapitalistiska värdegrund, som EU bygger på, är det så det ska vara.

 

Här finns inga högre värden, ingen respekt för naturen, folket och familjen.

 

Du är bara en konsument med ex antal produkter att välja på från den öppna europeiska marknaden.

 

En konsument i ett ekorrhjul där vårt eget folk fortlöpande ersätts av utomeuropéer med främmande värderingar och kultur.

 

En konsumerande zombie i ett gränslöst Europa där storfinansen ytterligare kan fylla på sina redan välfyllda konton.

 

 


 



Swexit snarast del 1 - Vet DU hur EU fungerar?

Hur EU faktiskt styrs och fungerar är det skrämmande få som vet.

Vet DU?




Med tanke på den enorma makt EU faktiskt har över de nordiska medborgarnas liv är okunskapen bland gemene man om EU oerhört allvarligt.

 

Då det råder utbredd korruption inom EU och den överstatliga regerings-institutionen dessutom har tydligt negativa och irreversibla avsikter, är det dock mycket praktiskt för dess arkitekter och medarbetare att kunskapen och intresset om deras förehavande är lågt.

 

Många gånger kan man därför misstänka att de medvetet valt att göra beslutsprocessen onödigt byråkratisk och många av dess styrdokument så krångliga som möjligt – för att mycket få människor ska orka sätta sig in i det.

 

Man kan också misstänka att det är därför flera olika instanser och begrepp har namn som liknar varandra – för att dess granskare ska blanda ihop saker.

 

 

 

 

Så här fungerar EU:

 

Grundfördragen:

 

Detta kan sägas vara EU´s grundlag, som består av tre stycken fördrag. Dessa fastslår hur EU ska fungera rent praktiskt, vem som tar beslut om vad, hur ofta det ska hållas val och liknande saker.

Vidare innehåller grundfördragen idépolitik, gällande öppna gränser och likriktning inom EU.

 

Öppna gränser (s.k. fri rörlighet) vad gäller varor, tjänster och människor och likriktning de olika EU-länderna emellan – d.v.s. att skillnader, ekonomiska såväl som kulturella, ska minimeras.

 

Det ska med lagar och tvång skapas ”en allt fastare sammanslutning mellan de europeiska folken”.

 

Gällande den idépolitik som återfinns i grundfördragen finner vi också ekonomiska mål så som ständigt låga budgetunderskott och inriktning mot inflationsbekämpning.

 

Det finns också med ett förbud mot offentligt stöd till verksamheter, då detta påstås skapa orättvis konkurrens.

 

Sist återfinns också sakpolitik i grundfördragen, gällande hur idépolitiken ska tillämpas.

 

Då och då uppdateras fördragen efter beslut av Europeiska rådet. Var gång detta skett, eller när något av de nya kommit till, har det lett till ökad makt för EU på bekostnad av de respektive ländernas regeringar. D.v.s. EU övertar hela tiden mer makt och inom allt fler områden.

 

När fördragen uppdateras eller det tillkommer nya måste dessa godkännas av ”folket” i EU-länderna, antingen genom respektive lands parlament eller genom folkomröstningar.

 

Detta låter fint i teorin, men ser väldigt annorlunda ut i praktiken. Fördragen är skrivna på extremt krångligt och byråkratiskt språk, vilket gör att det är väldigt få medborgare som orkar sätta sig in i dem.

 

De gånger folket hittills sagt nej till fördragsändringar, genom folkomröstningar, har det antingen lett till ytterligare intensiv EU-vänlig lobbyism och sedan en ny folkomröstning igen, eller så har förändringarna ändå smugits in i fördrag längre fram. Alltså på ungefär samma vis som läckta dokument menar kommer att ske med Sveriges nej till Euron.

 

EU-Domstolen:

(Ej att förväxla med Europadomstolen.)

 

Detta är en domstol i två steg, tribunalen och domstolen, som kan ta upp olika fall med privatpersoner, företag, kommuner eller rentav hela länder som misstänks gå emot grundfördragen.

 

Fall börjar oftast i tribunalen för att, om de överklagas och godkänns, gå vidare till domstolen.

 

EU-domstolens domar är juridiskt bindande och anses vara högsta instans och går alltså inte att överklaga vidare.

 

Exempelvis har EU-domstolen dömt ut höga böter till länder som vägrat ta emot sin EU-bestämda kvot av så kallade flyktingar.

 

De praktiserande domarna i EU-domstolen väljs ut av de olika EU-ländernas regeringar.

 

Europeiska kommissionen:

 

Den instans som lägger fram lagförslag inom EU, som ska gälla för alla EU-länder. Förutom lagförslag föreslår de också EU´s budget, samt avger yttranden, rekommendationer och meddelanden till EU-länderna.

 

Kommissionen består av 28 stycken tjänstemän, en från varje land, som valts fram av EU-ländernas regeringar i samråd med ordförande för EU-kommissionen och efter godkännande av EU-parlamentet. De sägs vara opolitiska annat än att de ser till ”det Europeiska allmänintresset”.

 

I verkligheten är dock dessa tjänstemän ofta före detta politiker som tillsätts av sina fortfarande aktiva politiska partikollegor.

 

Under var och en av de 28 kommissionärerna finns närmare 1000 anställda nationella tjänstemän som arbetar med att lägga fram förslag åt kommissionärerna. Oftast tillkommer dessa förslag genom direkt påverkan av företagslobbyister.

 

Flera av kommissionens lagförslag måste godkännas av både Ministerrådet och EU-parlamentet innan de verkställs, men undantag gäller i de flesta jordbruksfrågor, samt mindre viktiga lagar där kommission har full och ensam beslutanderätt.

 

Europeiska unionens råd:

Även kallat ministerrådet

(Ej att förväxla med Europarådet.)

 

Består av EU-ländernas ministrar inom tio olika områden.

 

Exempelvis hanterar de olika ländernas kulturministrar kulturpolitik, de olika ländernas handelsministrar hanterar handelspolitik o.s.v.

 

Ministerrådet tar själva beslut i en hel del frågor, exempelvis gällande sådant som rör skatter, social trygghet, uppehållstillstånd och operativt polissamarbete.

 

Vidare är en av Ministerrådets uppgifter att tillsammans med EU-parlamentet godkänna eller underkänna kommissionens lagförslag.

 

I samtliga omröstningar inom rådet används olika röstpoäng beroende på ländernas storlek.

 

Det som röstas igenom gäller dock för alla länder oavsett hur dessa röstat och det innebär att länder tvingas gå med på lagförslag och beslut som de röstat emot.

 

Mindre länders röst är i stort sett obetydliga på grund av låga poäng och dessa får då hela tiden anpassa sin politik efter de större länderna.

 

De tre nordiska EU-länderna har totalt 24 av 345 röstpoäng (Sverige 10, Finland 7, Danmark 7).

 

Ett råd av tjänstemän, som kallas Coreper eller Ständiga representanternas kommitté, är de som bereder frågorna till Ministerrådet. I mindre frågor kan Coreper ta beslut själva utan Ministerrådet.

 

EU-parlamentet:

 

Detta är den enda maktinstans inom EU som medborgarna kan rösta in företrädare i.

 

EU-parlamentets viktigaste funktion är att rösta om man vill godkänna eller underkänna kommissionens lagförslag.

 

Detta kan man dock inte göra ensamt utan att ministerrådet också godkänner.

 

Kommer inte EU-parlamentet och ministerrådet överens, tillsätts en förlikningskommitté, bestående av ministerrådet och lika många EU-parlamentariker, valda efter att spegla parlamentets politiska intressen, för att få den ena eller andra att ändra sig.

 

I övrigt kan EU-parlamentet godkänna eller underkänna de utvalda EU-kommissionärerna efter en ny mandatperiod eller genom misstroendevotum också senare.

 

 

Totalt sitter 751 framröstade parlamentariker i parlamentet. Av dessa har Norden 46 stycken (Sverige 20, Finland 13 och Danmark 13).

 

Parlamentarikerna organiserar sig sedan i olika europeiska block efter politiska intressen.

 

Europeiska rådet:

Även kallat EU-toppmötet

 

Består av regerings- eller statscheferna i EU-länderna samt EU-kommissionens ordförande.

 

Dessa tar fram fördrag eller ändringar till fördragen, samt tar direktbeslut kring en del frågor så som exempelvis specialregler och undantag för olika länder.

 

Det är också Europeiska rådet som ansvarar för att välja en ny ordförande för EU-kommissionen efter att en ny mandatperiod inletts (vart femte år).

 

Europeiska centralbanken (ECB):

 

Styr EU:s valuta- och räntepolitik från sitt säte i Tyskland.

 

ECB tar alla beslut om utgivning av nya Euro och således får inte medlemsstaterna ge ut nya sedlar eller mynt utan tillstånd härifrån.

 

Med anledning av hur många länders ekonomiska politik ECB kontrollerar påverkas även icke-euro länder starkt av denna genom handelssamarbeten och annat.

 

ECB räknas som en av världens mäktigaste banker.

 

ECB är så kontrollerad av den amerikanska storbanken Goldman Sachs att den av de få medier som kritiskt granskat bankens förehavanden fått namnet ”regeringen Goldman Sachs”.

 

Europeiska revisionsrätten:

 

Består av en revisor från varje medlemsstat, alltså totalt 28 stycken, som väljs av ministerrådet.

 

Har som uppgift att revidera EU:s räkenskaper, alltså att granska alla inkomster och utgifter, samt att bedöma så alla institutioner utfört sina uppgifter korrekt.

 

Medborgarinitiativet:

 

Medborgarna får komma med lagförslag till kommissionen.

 

OM kommissionen godkänner att lagförslaget inte går mot grundfördragen, tillåts det att medborgaren startar en namninsamling.

 

Om det sen samlas in 1 miljon namnunderskrifter leder det till att kommissionen behandlar det inkomna lagförslaget.

 

Lobbyister:

 

Kampanjarbetare anställda av olika företag för att påverka parlamentariker, kommissionärer och tjänstemän i olika frågor som berör olika storföretags intressen.

 

Det finns tiotusentals lobbyister inom EU och ännu fler som är verksamma nationellt inom de olika länderna. Flera tusen av lobbyisterna har fritt tillträde till EU-parlamentet.

 

Uppgifter från svenska EU-parlamentariker gör gällande att en parlamentariker i snitt träffar tio olika lobbyister varje dag inför en omröstning.

 

Var och en av lobbyisterna har med fullt lagligt stöd möjlighet att ge en gåva värd upp till 1500 SEK som hjälp i sin påverkanskampanj.

 

Bland lobbyisterna hittar vi exempelvis Goldman Sachs och George Soros Open Society Foundations som tydligt använt sin makt som lobbyister till att bedriva subversiv verksamhet mot Europas länder och folk.

 

 

 

EU är ett globalistiskt projekt.

 

Den officiella förklaringen till EU´s bildande är att det skulle vara ett europeiskt handelssamarbete.

 

Ursprungligen en kol- och stålunion för att utgöra en balans mellan öst och väst under kalla kriget och idag en ”motvikt” mot USA och något som ska stärka ”europeiska värden”.

 

EU´s visioner och praktiska genomförande avslöjar att man inte alls är intresserade av ett handelssamarbete mellan nationer utan av ett ”Europas förenta stater” som ska förgöra nationerna och alla europeiska värden.

 

EU´s väg mot federation handlar om att stycka upp och neutralisera nationerna genom att krossa deras nationella sammanhållning, göra dem beroende och utarma dem.

 

Nationalstaterna ska ersättas med regioner. Idealiskt för EU är om regionerna består av flera olika folkgrupper så att regionens invånare inte känner samhörighet med varandra.

 

EU är vidare ett system som bygger på de deltagande folkens svaghet. Tanken är att varje medlemsland endast skall ha förmågan att producera ett fåtal vapensystem och därmed vara beroende av de andra medlemsländerna för sitt försvar. Exempelvis skulle Sverige kunna producera artilleri, Tyskland stridsvagnar, Frankrike flygplan osv.

 

Ingen nation skulle därför vid behov kunna bygga upp en effektiv försvarsmakt för att ta tillvara sina nationella intressen.

 

Detsamma gäller för matproduktion, industri och annat som är nödvändigt för att en nation ska kunna hävda sina nationella intressen.

 

EU vill att deras Europas förenta stater har en egen grundlag, president, nationalsång, armé och så vidare.

 

Parlamentet har i stort sett noll inflytande, utan det är icke-folkvalda kommissarier och globalister som styr bakom kulisserna.

 

Europas förenta stater handlar om att ”frigöra” Europa från nationalism, etniskt blanda upp Europa, samt bilda en globalistisk superstat, där alla europeiska nationer utplånas.

 

EU censurerar Internet, så att inga nationella yttringar eller kritik mot EU kan få spridning.

 

EU propagerar för massinvandring och genomför ekonomiska sanktioner mot medlemsländer som inte ställer upp på detta folkmord.

 

EU säkerställer att EU-parlamentet inte har något inflytande, samtidigt som man utarmar medlemsländerna så att de inte ska kunna klara sig på egen hand och kunna försvara sina nationella intressen.

 

Europas förenta stater är ett allvarligt hot mot folkens överlevnad och alla europeiska länders nationella suveränitet.

 

Det är en generalplan för diktatur och tyranni, som syftar till att alla länder i Europa ska vara helt i händerna på globalister.


-------------------------------------------------------------------------------------------------


Källor:

 

https://frittnorden.nu/sa-har-fungerar-eu/

https://frittnorden.nu/europas-forenta-stater/


Behöver Sverige ett swexit? Del 2 av 2

I år är det 25 år sedan Sverige


röstade ja till EU.



Den EU-kritiska opinionen har sedan folkomröstningen 1994 blivit sviken av det politiska och mediala etablissemanget som överhuvudtaget inte förhållit sig till att nära hälften av svenskarna röstade nej till EU.

 

I EMU-omröstningen 2003 tog det politiska och mediala etablissemanget ställning för att Sverige skulle överge kronan. Ändå segrade de som ville försvara kronan och bibehålla makten över penningpolitiken i Sverige. Det berodde just på att folkomröstningen innebar möjligheten till en lång och genomgripande debatt om frågan. När svenska folket kunde ta ställning till de två sidornas argument, vann nej-sidan med klar majoritet.

 

Det är ingen överdrift att säga att svenskarna blev lurade, eftersom vi fick försäkringar om att medlemskapet inte skulle inkräkta på självbestämmanderätten i avgörande politiska frågor.

 

Om planerna på en federal stat hade hade redovisats öppet, skulle svenskarna troligen ha röstat nej.

 

Sedan dess har maktförskjutningen till EU ökat kraftigt – betydligt mer än vad som godkändes vid tiden för folkomröstningen. Men makten har aldrig förskjutits som ett resultat av att folket godkänt det.

 

Lissabonfördraget godkändes 2008 och EU-medlemskapet skrevs in i grundlagen 2010, utan att någon debatt existerade i något av fallen.

 

Svenska folket har fortsatt föras bakom ljuset av politikerna.

 

Sveket är således monumentalt och har pågått sedan 1995.

 

Samtliga riksdagspartier har idag begravt utträdesfrågan och mediernas rapportering om EU är i stort sett obefintlig.

 

Detta innebär inte att utträdesfrågan är passé. Tvärtom är det viktigare än någonsin att vi bildar opinion i frågan och tar ställning för nationen mot unionen när hela etablissemanget gör det motsatta – begraver frågan och ställer sig på unionens sida i alla lägen.

 

Om vi kapitulerar, kommer pengarullningen och maktförskjutningen bara att fortsätta, och det i tystnad.

 

I Storbritannien var EU-utträdet resultatet av en debatt som pågått i årtionden. Frågan om hur mycket makt som ska skänkas till Bryssel har hållits levande i hela det brittiska samhället. Trots Storbritanniens storlek visade det sig att en omförhandling av avtalet var omöjligt att åstadkomma. Därför valde britterna i folkomröstningen att lämna unionen.

 

Utlysningen av en ny folkomröstning om det svenska EU-medlemskapet skulle innebära en välkommen debatt om vad EU inneburit för Sverige.

 

Precis som i Storbritannien skulle folkomröstningen föregås av en genomgripande debatt där folket får ta ställning till båda sidors argument.

 

I den folkomröstningen skulle EU-motståndare i hela Sverige samlas och kunna åstadkomma samma historiska resultat som i Storbritannien.

 

Ett utträde ur EU kommer att innebära en efterlängtad nystart för Sverige som inte längre behöver bära unionens tvångströja.

 

Våra samarbeten med andra länder utgår från Sveriges och de andra ländernas egna unika politiska och ekonomiska förutsättningar. Allt samarbete är mellanstatligt.

 

Det nordiska samarbetet fördjupas återigen efter att ha varit eftersatt och nedprioriterat på grund av EU-medlemskapet.

 

Det europeiska samarbetet blir mer jordnära och ömsesidigt, fritt från storhetsvansinne och utopier.

 

Sverige söker ett konstruktivt bilateralt samarbete både med fria länder som Schweiz och Storbritannien och med de länder som fortfarande är kvar som medlemmar i unionen.

 

Vi återerövrar Europatanken från de som missbrukat den för att rättfärdiga omöjliga politiska utopier.

 

Europa förknippas återigen med dynamik, frihet och europeisk kulturell mångfald istället för EU:s centralisering, tvång och byråkrati.

 

Internationellt öppnas helt nya möjligheter för Sverige att utveckla goda bilaterala relationer och fruktbara samarbeten med länder över hela världen.

 

Sverige talar med egen röst i utrikes- och handelspolitiken.

 

Demokratin revitaliseras när det svenska folket återigen kan ställa sina politiker till svars och avsätta dem när förtroende inte längre finns.

 

Kvaliteten och legitimiteten i besluten ökar när de fattas på rätt nivå.

 

Svenska lagar stiftas i riksdagen, inte i främmande lands parlament.

 

Sverige behöver ingen överförmyndare som fattar beslut åt oss.

 

Vi är kapabla att hantera vår egen självständighet, precis som generationer svenskar gjort före oss.

 

Makten i Sverige ska utgå från folket och inte från anonyma politiker, byråkrater och lobbyister som styr EU.

 

 

EU-samarbetet utgör i dagsläget ett påtagligt hot mot friheten och gemenskapen i Europa. Det här är ett problem som behöver hanteras.

 

Vi måste lämna EU och istället utveckla ett starkt nordiskt samarbete.

 

Nordens exempel visar att mellanstatligt samarbete är rätt väg att gå; samtidigt som det varit det mest utvecklade och framgångsrika samarbete vi någonsin haft har det alltid varit frivilligt.

 

Eftersom de nordiska länderna har liknande förutsättningar och intressen har samarbetet gynnat såväl Sverige som övriga Norden.

 

De nordiska ländernas medborgare har bejakat det nordiska samarbetet och aldrig känt att beslut fattats högt över huvudet på dem av anonyma makthavare.

 

Och till skillnad från EU, vars reklamkampanjer inte alls stämmer överens med verkligheten, så har det nordiska samarbetet faktiskt levererat resultat i praktiken.

 

Men EU förhindrar, ja till och med motarbetar, nordiskt samarbete på högre nivå.

 

Först då vi lämnar EU kan vi återställa och vidareutveckla det nordiska samarbetet.

 

 

EU har tvingat på Europa en tvångströja där folken fråntas sitt självbestämmande och därmed sin integritet.

 

Det omöjliga politiska system som EU försöker konstruera har dessutom skapat missämja och friktion mellan länderna.

 

Dagligen ser vi exempel på hur Europas länder är alldeles för olika både politiskt och ekonomiskt för att kunna inlemmas i en och samma administration.

 

Det räcker med att titta på EU:s gemensamma asylpolitik och de vansinniga försöken att tvinga länder att ta emot migranter, för att inse vilka milsvida politiska skillnader som finns bland de europeiska länderna.

 

Byggs verkligen ett sammanhållet Europa genom att EU hotar länder som Ungern och Polen med böter eller andra sanktioner?

 

Det är en självklarhet att Sverige ska samarbeta med andra europeiska länder. Och många av våra problem är mycket riktigt sådana som vi inte ensamma kan hantera.

 

Men det finns ingen logik i att en överstatlig politisk union skulle vara lösningen på detta.

 

Ta bara internationell kriminalitet som ofta nämns som en anledning att EU behövs.

 

Multilateralt polisiärt samarbete kan vi åstadkomma tillsammans med de andra länderna i vilket fall som helst, och det arbetet fanns såklart även före 1995.

 

Det är väl knappast någon som tror att Schweiz skulle ha klarat sig bättre om de var med i EU?

 

Så varför skulle inte ett land som Sverige klara av att ha en liknande lösning som Schweiz?

 

Brexit var till stor del ett resultat av det opinionsbildande arbete som Nigel Farage från UKIP bedrev i Europaparlamentet.

 

EU-pamparna har länge sett Sverige som ett enkelt byte på grund av våra tafatta politiker som ända sedan folkomröstningen för 25 år sedan har lagt sig platt inför EU-etablissemanget.

 

 

EU har idag direkt möjlighet att införa nya lagar utan att de godkänts i riksdagen.

 

EU-förordningar blir lag i alla medlemsländer så fort EU godkänt förordningen. Den implementeras alltså inte ens i svensk lagstiftning.

 

EU-direktiv är precis som förordningar tvingande, men ska formellt införas i nationell lagstiftning. Om det inte görs dras Sverige inför domstol och får betala dyra böter.

 

Sveriges riksdag kan alltså aldrig stoppa en EU-lag, oavsett hur impopulär lagen skulle vara.

 

Enligt principen om EU-rättens företräde står dessutom alltid en EU-lag över en svensk lag. 

 

Det är också så att EU:s rättssystem fungerar på ett sätt som är helt främmande för oss i Sverige; EU-domstolen har nämligen mandat att i praktiken fatta nya lagar så länge som de innebär att öka EU:s makt. 

 

EU förbjuder oss idag att premiera svenska arbetare och företagare före utländska. Sverige får till exempel inte besluta att gynna svenska företag i offentlig upphandling eller att skydda svenska arbetare från utländsk låglönekonkurrens som bidrar till lönedumpning. 


EU:s årliga budget ligger på hisnande en och en halv biljon kronor!


Visste du att den enskilt största utgiften i EU:s enorma budget är jordbruk? Hela 40 % av EU-budgeten går till jordbruksstöd som framförallt gynnar franska storbönder.


Den näst största utgiften är EU:s utjämningspolitik, som innebär att svenska skattebetalare bekostar infrastrukturprojekt i andra länder  – vart pengarna tar vägen är ofta höljt i dunkel, och årligen hittar revisorerna enorma summor som EU inte kan redovisa var de gått.

 

Ett annat exempel på slöseri är den meningslösa flyttcirkusen som sker en gång i månaden, när hela EU-parlamentet i Bryssel packar ihop för att åka till Strasbourg i Frankrike under några dagar. Prislappen för flytten ligger på över en miljard per år.

 

EU är en fundamentalt odemokratisk organisation. Någon offentlighetsprincip enligt svensk modell finns inte.


Den enda direktvalda församlingen, Europaparlamentet, har i praktiken minimalt inflytande.

 

Kommissionen, ministerrådet och toppmötet är betydligt mäktigare EU-institutioner. Men i de institutionerna finns inte en enda folkvald företrädare.

 

Toppmötets permanenta ordförande, av vissa kallad EU:s president, är för de flesta européer fullständigt anonym och kan inte röstas bort. 

 

EU har dessutom genom hela sin historia visat prov på att man inte respekterar nationella folkomröstningar som går emot unionens agenda.

 

Varje gång ett land röstat nej, har landet fått rösta igen tills resultatet blivit det som EU krävt.

 

Det har hänt i  Danmark 1992, Irland 2001 och återigen i Irland 2008. EU accepterar aldrig någonsin ett nej, vilket visat sig när man ignorerade resultaten i folkomröstningarna i Frankrike och Nederländerna 2005, där folken röstade mot införandet av en EU-konstitution, men ändå blev påtvingade den.

 

 

EU hotar svensk neutralitet

 

Ett av EU:s viktigaste områden är den gemensamma säkerhets- och utrikespolitiken (Gusp). Det leds av EU:s motsvarighet till utrikesminister.

 

Sverige saknar idag därför en egen utrikespolitik. Vår utrikespolitiska talan förs av EU och vårt inflytande är nära noll.


Sverige låter nu de stora länderna i EU formulera vår utrikespolitik, vilket innebär att vi tar ställning i utrikespolitiska frågor som vi inte har att göra med eller som vi skulle behöva föra en egen talan i.

 

Svensk utrikespolitik måste syfta till att tjäna svenska intressen.

 

_____________________________________________________________________


EU:s fria rörlighet är en katastrof

EU:s fria rörlighet har i praktiken inneburit fri rörlighet för kriminella. Vi vet inte vilka som befinner sig i vårt land. Sveriges gränser är nedmonterade och det är fritt fram för vem som helst att ta sig hit. Den så kallade tremånadersregeln efterlevs överhuvudtaget inte. 

 

Det hitresta tiggeriet med tillhörande kriminalitet och sanitära olägenheter är även det ett resultat av EU:s fria rörlighet.


Det är dessutom i stort sett omöjligt att utvisa kriminella om de kommer från ett annat EU-land.

 

Så länge vi är kvar i EU är det omöjligt att säkra våra gränser.


___________________________________________________________________

EU vill ta in Turkiet som medlem

Sedan 1987 har förhandlingar pågått mellan EU och Turkiet om ett framtida unionsmedlemskap, och sedan 1999 ses Turkiet som en fullvärdig kandidat.


Om Turkiet skulle bli medlem skulle det bli EU:s näst största medlemsland och få ansenligt inflytande över den politik som drivs inom unionen.


Turkiets medlemskap hade även fått konsekvenser utanför parlamentet: Det hade varit det första muslimska och utomeuropeiska landet att ingå i unionen. 

 

Med EU:s fria rörlighet skulle över 80 miljoner turkar - samt alla som lyckas ta sig in i Turkiet från Mellanöstern - fritt kunna röra sig över Europa.

 

Dessutom skulle Turkiet, genom EU:s gemensamma utrikes- och försvarspolitik, riskerar att dra in Sverige i konflikter med Turkiets grannländer, bland annat Irak, Syrien och Iran. 


____________________________________________________________________________

EU hotar det fria internet

Sedan EU gav sig in på att reglera internet har det fria nätet mer och mer försvunnit.

 

EU-byråkraterna har gång på gång visat att de inte förstår vikten av integritet eller klarar av att skydda den när starka affärsintressen pressar på för nya censurlagar. 

 

Den hårt kritiserade IPRED-lagen var den första vitt uppmärksammade censurlagen som Bryssel tvingade på oss. Den ger multinationella storföretag rätten att själva skipa “rättvisa” genom att utpressa privatpersoner – helt utan krav på rättssäkerhet.

 

Den innebär att internetföretagen tvingas lagra och lämna ut känslig information om våra nätvanor till globala storföretag.

 

Nu vill EU gå längre och genomdriva ytterligare inskräkningar på nätet.

 

De föreslagna artiklarna 11 och 13 – vilket allt pekar på går igenom – skulle i princip omöjliggöra för sidor som Wikipedia, och skulle orsaka enorma inskränkningar på sociala medier, nätmedia och sökmotorer. Resultatet hade varit ett övervakat och censurerat internet.


_____________________________________________________________________


EU präglas av korruption och lobbyism

Bryssel är idag världens lobbytätaste stad, till och med före det ökända Washington DC. Det beror på att Bryssel uppfyller två kriterier som gör det till en perfekt plats för lobbyister att verka i.

 

Dels handlar det om beslut med enorm magnitud, dels saknar medborgare kunskap och insyn i beslutsprocessen. Det innebär att processen enkelt riggas av lobbyister som tidigt vill påverka lagförslag för att gynna framför allt multinationella företag och storbanker, som är de som har arméer av lobbyistkårer till sitt förfogande.

 

Politikerna i EU uppvaktas ständigt av dessa lobbyister.

 

Lobbyisten George Soros´ stiftelse Open Society har granskat alla Europaparlamentariker och kommit fram till att en tredjedel av dessa “är bevisat eller sannolikt lojala till Open Society.”



Det vore naivt att tro att EU kan reformeras inifrån.

 

 


Vem ska bestämma i Sverige?

Tycker du att vi svenskar ska ha rätten att bestämma i vårt eget land?

 

För ett litet land som Sverige finns bara ett sätt att ta tillbaka makten.


Sverige ut ur EU!


___________________________________________________________________________

Källor:


https://alternativforsverige.se/h%C3%B6g-tid-f%C3%B6r-swexit/

https://alternativforsverige.se/v%C3%A4nsterpartiet-har-%C3%B6vergivit-eu-fr%C3%A5gan/

https://alternativforsverige.se/vi-jagar-b%C3%A5de-r%C3%B6da-och-borgerliga-politiker/

https://alternativforsverige.se/gustav-kasselstrand-och-mikael-jansson-toppkandidater-i-eu-valet/

https://utur.eu/faktabank/

https://utur.eu/artiklar/tio-anledningar/

https://utur.eu/artiklar/vart-europa/

Behöver Sverige ett swexit? Del 1 av 2

Medlemskapet i EU

är en ödesfråga för Sverige.

Sverige måste ut ur EU!



Både Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet har övergett swexit-frågan.

 

 

EU-motståndet i Sverige var länge tätt förknippat med Vänsterpartiet och Miljöpartiet, men så är det inte längre.

 

Miljöpartiet lämnade sitt krav om EU-utträde 2009 och är idag uttalade EU-vänner.

 

Vänsterpartiet har tonat ned EU-frågan mer och mer i takt med att de nationalistiska partierna vuxit sig starka över hela Europa.

 

Jonas Sjöstedt har fördömt Brexit och talat om att “inte gå i rasisternas fotspår”, och valt att i övrigt inte diskutera Sveriges framtid i EU över huvud taget.

 

När en EU-medlem valde att lämna unionen, valde vänstern att lämna sin EU-kritik.

 

Det vittnar om att vänstern själva blivit en del av den globalism de tidigare var motståndare till. 

 

EU kämpar för byråkraternas, bankernas och globalisternas Europa. EU har aldrig stått på arbetarnas sida och kommer aldrig att göra det med sin lönedumpningspolitik.


Antiglobalismen är idag en av vår tids viktigaste frågor.

 

Den svenska vänstern är helt harmlös för globalisterna. De har begravt frågan och neutraliserat sig själva.

 

Idag är det nationalistiska partier som är det stora hotet mot globalisternas framfart. 

 

SD har gått med i en EU-vänlig grupp i EU, ECR, som arbetar för att reformera EU. SD kommer inte att kräva någon folkomröstning om EU.

 

Frågan om swexit är för viktig för att begravas. Frågan måste komma upp överst på dagordningen. Utan swexit kan vi aldrig ta tillbaka självständigheten till Sverige. Sverige behöver ett swexit!

 

 

Skrämselpropagandan vad som skulle ske med Storbritannien när de valde att lämna EU har slagit fel. Istället för ekonomiskt kaos har den brittiska ekonomin gått bättre än förväntat.

 

Nu påstår ”experterna” att det ekonomiska kaoset kommer efter att de formellt lämnat unionen, men likväl som de tidigare domedagsprofetiorna slog fel kommer även dessa att visa sig felaktiga.

 

Lissabonfördraget som ratificerades av politikerna utan folkomröstning 2009 har inneburit att ytterligare makt har flyttats från svenska riksdagen och kommuner till den icke-folkvalda EU-byråkratin.

 

För att dessutom befästa Sverige som EU-land valde politikerna att skriva in EU-medlemskapet i grundlagen - även detta skedde utan folkomröstning.

 

Sverige betalar enorma summor till EU.

Dessa miljarder hade behövts i svensk välfärd, till polisen, försvaret och infrastruktursatsningar.

 

Vad får vi tillbaka?

 

Knark- och vapensmugglingen underlättas, konsekvenserna ser vi dagligen med det eskalerande antalet skjutningar.

 

Lönedumpning och utländskt tiggeri har blivit vardag.

 

Terrorister rör sig idag med lätthet genom hela Europa.

 

Migrationskaoset i Sverige har möjliggjorts genom de nedmonterade gränser som EU innebär.

 

 

Innan Sverige blev en del av EU var Sverige ett fungerande exportland.

 

Vår export kommer naturligtvis att fortsätta även efter att vi lämnat EU. Vi kommer kunna sluta egna bilaterala handelsavtal med EU och andra länder.

 

Så länge vi är med i EU måste vi kompromissa med alla EU-medlemsländer och vi saknar i praktiken möjlighet att forma en handelspolitik utefter svenska intressen.

 

Hårdast drabbas svenska arbetare som utsätts för en politik som utsätter dem för orimlig lönedumpningskonkurrens från låglöneländer i Östeuropa, vars arbetskraft nu har fri tillgång till den svenska arbetsmarknaden.

 

Vår exportindustri kommer naturligtvis att stå sig stark - troligen ännu starkare - utanför EU.

 

Efterfrågan på svenskt stål, svensk skog, svensk teknologi och andra viktiga varor och tjänster kommer att förbli hög oavsett om Sverige är med i EU eller inte.

 

Att Sverige skulle isoleras vid ett EU-utträde är inget annat än skrämselpropaganda. 

 

När Sverige lämnar EU bör vi istället verka för ett starkare och mer levande nordiskt samarbete på alla områden.

 

Ett starkare nordiskt samarbete är en nödvändighet i en orolig omvärld. Tyvärr har det nordiska samarbetet nedprioriterats till förmån för EU.

 

Nordiska rådet bör sammanträda flera gånger per år och måste uppgraderas från dagens diskussionsklubb till att åter bli en församling där konkreta beslut tas för att sedan verkställas av de olika länderna. 

 

 

Den 23 juni 2016 visade britterna att det är möjligt att lämna EU.


Det finns miljoner svenskar som vill att Sverige ska lämna EU.

Ändå finns inte ett enda riksdagsparti – och inte en enda svensk Europaparlamentariker – som företräder dem.

 

Det visar på vilken avgrundsdjup klyfta som finns mellan svenska folket och politikerna.

 

När debatten är så likriktad som den är idag, är det viktigare än någonsin att ta strid för Swexit. Om vi inte gör det, kommer maktförskjutningen och pengarullningen till Bryssel bara att fortsätta, och det i tysthet. 

 

Sverige har lovat gå med i Euron

 

Sverige folkomröstade 2003 om införandet av Euron som valuta. Resultat var ett tydligt nej.

 

Många tror att Sverige slipper införa euron eftersom folket sade nej i folkomröstningen 2003. Det stämmer dock inte, för redan i samband med EU-inträdet 1995 godkände Sverige Maastrichtfördraget vilket tvingar Sverige att bli EMU-medlem med euro som valuta.

 

Danmark och Storbritannien förhandlade fram undantag som gav dem rätt att behålla den nationella valutan, men svenska politiker struntade i detta.

 

Enligt läckta EU-dokument ska Sverige ha infört euron senast 2025.

 

 

Per person betalar du som svensk mer än någon annan EU-medborgare!

 

Trots Sveriges ringa storlek betalar vi mer totalt sett än Italien, ett land som är fyra gånger så stort som Sverige.

 

Sett till kostnad per person är läget än dystrare: Svensken betalar absolut mest per person i hela EU.

 

I år betalar Sverige en rekordhög EU-avgift på 43 miljarder, och den kommer att öka ännu mer de kommande åren.

 

 

Merparten av svenska lagar beslutas idag av utländska politiker i Bryssel.

 

Så mycket makt har flyttats från Sverige till Bryssel att det är tveksamt om man kan betrakta vårt land som självständigt längre.

 

I takt med att mer makt förskjutits från de nationella parlamenten till EU, har unionens krav på mer pengar ökat.

 

Det allt mer långtgående och påtvingade samarbetet skapar spänningar mellan Europas olika länder.

 

Istället för att verka för demokrati flyttas makten från befolkningarna till byråkrater, lobbyister och politiker, vilka inte är folkvalda och därtill är befriade från allt ansvarsutkrävande.

 

På samma gång dras Europatanken i skam genom att associeras med ett överstatligt projekt.

 

Ett svenskt EU-utträde är en förutsättning för att kunna återerövra självständigheten.

 

Med självständighet möjliggörs en nystart för Sverige och goda möjligheter till ett Europasamarbete som bygger på frihet och ömsesidighet.

 

 

Det är ett vanligt grepp bland EU:s förespråkare att göra unionsprojektet synonymt med Europa.

 

Men Europa är något helt annat än EU.

 

Den europeiska identiteten sträcker sig långt tillbaka i tiden, och dess självuttryck har under årens lopp realiserats i några av de mest högtstående och kraftfulla former i världen, inom områden som filosofi, vetenskap, litteratur, musik och konst.

 

De individuella nationerna har berikat både sig själva och varandra genom samarbeten och kulturella utbyten.

 

Ett konstruktivt och harmoniskt europeiskt samarbete har som fundament att ländernas särart och självbestämmanderätt respekteras.

 

EU hotar de fria nationerna

 

EU saknar respekt för den traditionella europeiska ordningen. De vill reducera det europeiska till att bli liktydigt med den egna ambitionen att centralisera Europa under en gemensam administration. Det är att i alla avseenden göra våld på den sanna Europatanken.

 

I EU förslavas nationerna till lydstater under det maktcentrum man vill etablera i Bryssel.

 

Men Europa har aldrig varit en stat och ska heller aldrig bli det.

 

Det är just tack vare avsaknaden av en centraliserad administration som Europa och dess länder har kunnat blomstra både kulturellt och ekonomiskt; nya idéer och innovationer har snabbt delats över gränserna. Samarbete och sund konkurrens mellan länderna har gjort Europas framgång exceptionellt mångfacetterad; den har kommit inom vitt skilda områden, från olika länder, i olika tidsepoker.

 

Europas unika styrka ligger alltså i dynamiken mellan det gemensamma och det nationella, mellan det regionala och det lokala.

 

I EU:s förenklade “one size fits all”-tänk finns ingen plats för de europeiska ländernas olikheter.

 

Alltför mycket makt koncentreras nu på ett och samma ställe. När de som kontrollerar denna makt dessutom inte är folkvalda, är vägen öppen för expansion: ännu mer makt och pengar begärs för att förverkliga utopin om ett Europas förenta stater och legitimera sina egna positioner.

 

Det är precis den utveckling som har skett ända sedan EU etablerades. Ett EU där européerna saknar insyn, och där besluten tvingas på länderna utan respekt för demokratin, har nu skapat ett Europa som är mer splittrat än på mycket länge.

 

Federalister i EU och deras anhängare i de nationella parlamenten är ansvariga för situationen.

 

Makten förskjuts effektivt från de folkvalda parlamenten till makthavare som befolkningarna inte har något mandat att byta ut eller ens ställa till svars för deras handlingar.

 

Istället ser lobbyister sin stora chans att påverka lagstiftningen.

 

______________________________________________________________________


Därför är Bryssel idag den lobbyisttätaste staden i världen, till och med före Washington DC.

 

Bryssel är vilda västern för lobbyister och storföretag för att påverka EU-företrädarna att göra lagar som gynnar dem.

 

I Bryssel uppskattas det finnas tio tusentals lobbyister. De representerar olika särintressen och storföretag – Europeiska såväl som internationella.

 

Det finns över 6 000 offentliga lobbyister med access till EU-parlamentet.

 

Men utöver det finns nästan 10 000 organisationer som frivilligt anmält sig till EU:s lobbyregister.

 

Med dessa inräknade tillkommer ytterligare 91 000 människor som är involverade i lobbyism inom EU.

 

Det gör Bryssel till världens lobbyisttätaste stad; lobbytätare än Washington DC.

 

När lobbyister utformar lagstiftningen i samråd med icke-folkvalda politiker är det uppenbart att det inte är folkens intressen som kommer främst.

 

Nationalstaterna är en förutsättning för folkstyre – överstatlighet leder alltid till motsatsen.

 

För att ta tillbaka makten till Sverige finns det bara en realistisk lösning:


Sverige ut ur EU!

 

 

Källor:


https://alternativforsverige.se/h%C3%B6g-tid-f%C3%B6r-swexit/

https://alternativforsverige.se/v%C3%A4nsterpartiet-har-%C3%B6vergivit-eu-fr%C3%A5gan/

https://alternativforsverige.se/vi-jagar-b%C3%A5de-r%C3%B6da-och-borgerliga-politiker/

https://alternativforsverige.se/gustav-kasselstrand-och-mikael-jansson-toppkandidater-i-eu-valet/

https://utur.eu/faktabank/

https://utur.eu/artiklar/tio-anledningar/

https://utur.eu/artiklar/vart-europa/

Jörgen Kromann: Res dig, förena dig och försvara dig!


Res dig, förena dig och försvara dig!


Dagens Sverige som av makthavarna kallas för ”mångkulturellt” har blivit raka motsatsen till det berikande paradis som utlovades. Här behövs knappast någon bevisföring mer än att hänvisa till den dagliga verklighet som vi nu tvingas leva i.


Den svenska kulturen och det svenska folkets traditioner har omringats och attackerats av en slags ytlig multikultiröra vars uppgift är att trasa sönder både den biologiska och kulturella svenskheten.

Makthavarna talar om de ”nya” svenskar som kommer från Mellanöstern, Afrika och Asien. Människor förvandlas alltså från att vara afrikaner, araber och asiater till att bli ”nya svenskar” genom en gränsövergång.

Vad finns det för logik i en sådan genomvidrig och folkfientlig lögn som säger att alla som får medborgarskap blir svenskar?

Indianerna trängdes inledningsvis undan av främst spanjorer och engelsmän och lurades med en rad så kallade fredsavtal som gick ut på att inringa dem i reservat. Indianerna förlorade stegvis den mark de tidigare bott på. Deras landområden togs över av de vita bit för bit. Man förtryckte således urbefolkningen med våld och lagar.


Det är ett rasistiskt angrepp riktat mot det svenska folket att anse att vi kan ersättas av en massinvandring från andra världsdelar.


Det är en retorik som avser att dölja det nu pågående folkmordet mot svenskarna som på grund av social diskriminering i kombination med yttrandefrihetsförbud reduceras och trängs tillbaka i område efter område.

Indianerna fick hålla sig till sina reservat och många svenskar väljer nu att hålla sig till sina allt mer omringade områden. Snart är det vi som kommer att leva i utanförskapsområden och inte de andra.

En gång var Rinkeby, Rosengård och Hisingen övervägande etniskt svenska områden och hur många fler sådana områden finns det idag i Sverige som nu har blivit no-go zoner? Vad innebär detta i praktiken? Jo, vi förlorar vårt land bit för bit!

Många svenskar känner nu en växande hopplöshet och det är förståeligt. Många mår mycket dåligt psykiskt. Många har drabbats av våldtäkt, rån, misshandel och hånfulla trakasserier. Otryggheten är omfattande liksom den sociala diskrimineringen som består av en negativ särbehandling vad gäller rätten till jobb, bostäder, socialt stöd, tandvård med mera.

Sammantaget är vårt folk mycket illa ute nu. Det ger oss allt färre möjligheter att försvara oss.

Vi tillåts inte debattera i media och vi tillåts inte tala klarspråk. Vi ska hållas nedtryckta av en rad epitet samtidigt som det politiska etablissemanget förtalar oss.

Uppköpta angivare försörjer sig genom att hora för makthavarna. Mycket påminner om den forna kommunistiska diktaturstaten Sovjetunionen eller varför inte det mer aktuella Nordkorea?

Jag önskar att alla folkslag helst har ett eget hemland.


Jag önskar en sann folkgemenskap i mitt Sverige och en nordisk folkgemenskap i ett framtida enat Norden. Jag har barn och barnbarn som jag vill värna på bästa sätt i nuet för deras suveräna och okränkbara bördsrätt till ett eget fosterland!

Stå upp för ditt folk med stolthet och framtidstro.

/ Jörgen Kromann


Läs hela texten på Nordfront:


ALLA TILL MALMÖ - Stötta Dan Park tisdag 2 april i hovrätten!

Stötta Dan Park tisdag 2 april i hovrätten i Malmö kl 9!

 


8 november 2018 dömde Malmö tingsrätt Dan Park till 3 månaders fängelse, bla pga ett twitterinlägg där Dan la upp en skärmdump på en annan persons twitterinlägg, som innehöll ett foto från när vänsterpartisten Jallow Mommodu, på en föreläsning om rasism, på en whiteboard visar en gammal bild från Dan, där Jallow finns avbildad på ett satiriskt sätt.


Dan undrade på ett skämtsamt sätt, i sitt twitterinlägg, vem han kan stämma för upphovsrättsbrott.


Då blir han åtalad för HMF samt ofredande / förtal och Jallow kräver skadestånd – för att HAN SJÄLV åker runt och visar upp bilden.

 


Dan har två gånger tidigare dömts till fängelse. Båda gångerna hann han avtjäna sina straff i häktet.

 

2014 handlade det första gången om en skylt på en demonstration.


Vänstern demonstrerade mot REVA och misshandlade Dan för hans skylt. När polisen sedan kommer omhändertar de DAN, men inte de som misshandlade honom.

 

Strax därpå häktas han, pga ett BLOGGINLÄGG. Domen blev en månads fängelse, så efter 1 månad i häktet är Dan fri.


Men i samband med sin konstutställning på Galleri Rönnquist & Rönnquist, häktas han igen och 9 av tavlorna omhändertas.


Två tavlor frias i rätten. Den ena i tingsrätten och den andra i hovrätten. 7 tavlor bränns.

 

Tingsrätten dömde till 6 månader, vilket hovrätten sänkte till 5 månader. Efter 3 månader i häktet släpptes Dan (dvs efter 2 tredjedelar av straffet).

 

Galleristen på galleriet dömdes till böter och villkorligt för medhjälp till HMF.

 

Så här säger Dan själv om saken:

”Det sägs att konst ska provocera och bryta normer. Men när jag då gör det, så blir det fängelse. Det är tydligen fel typ av provokation. Det mångkulturella samhället får inte ifrågasättas, så makten gör allt för att försöka tysta kritiker.”

 

”I media klagas det på att konstkollektivet Pussy Riot förföljs och fängslas i Ryssland, men att en konstutställning stängs ned och konstnären plus galleristen åtalas och döms i det "fria" Sverige är tydligen helt okej enligt svensk PK-media.”

 

När SVT-programmet Debatt gjorde ett program om Dan Park fick Dan själv inte vara med. Så ängsliga är SVT.

 

Åklagaren i det nu aktuella målet, Linda Rasmussen, är den åklagare som 2014 drev åtalet mot Dan, avseende de tavlor han ställt ut på Malmögalleriet Rönnquist & Rönnquist och som polisen stormade in under vernissagen och beslagtog.

 

Ta er till hovrätten och stötta Dan i hans kamp för konsten och för det fria ordet mot anarkotyrannin.

 

Nästa gång kan det vara DU som sitter på de åtalades bänk.


Stå upp mot maktmissbruket!


ALLA TILL MALMÖ!

 

Ordet "hets" har blivit helt missvisande, eftersom det nu räcker med "missaktning" enligt lagen för att yttrandefriheten skall anses vara brottslig. 

 

Lagen är så luddig och svepande, att den går att tolka hur som helst, vilket också görs för att skrämma folk till tystnad.

 


Jag säger exakt som Dan Park sa på Mynttorget 3 februari i sitt tal:


”För övrigt anser jag att Hets mot folkgruppslagen ska förstöras.”

 

Dags att avskaffa gummiparagrafen Hets mot Folkgrupp!


            

Fritjof Persson från partiet Populisterna uppmanar alla att stå upp för det fria ordet och gå till Dan Parks hovrättsförhandling på tisdag (imorgon) kl 9 på morgon.


Läs mer på Ingrid och Maria!