Stockholmare för ett suveränt Sverige planerar en ny demonstration och vi vill klargöra vår ståndpunkt i god tid, så slipper tilltänkta talare hoppa av ifall att någon ”kontroversiell” talare dyker upp på listan.


Det är inte uteslutet att det kommer att ske nämligen. Vi har bestämt oss för ett tema, men inte för vilka som ska tala.


Vi ger inga fler detaljer nu,  angående nästa Mynttorgetprotest, annat än att den är på gång.

 

Vi väljer inte ut våra talare efter deras status utan efter deras kompetens i ämnet för just den aktuella demonstrationen.

 


Antingen är man för systemet, eller så är man mot systemet.

 

Det går inte att vara både för systemet och mot systemet. Man måste välja sida.

 


Antingen lierar man sig, i högre eller lägre utsträckning, med andra systemkritiska krafter. Man behöver inte ingå en allians, men man är åtminstone inte med och förtrycker dem.

 

Eller så ställer man sig helt och hållet till systemets förfogande.

 

När det stod klart att Pär Sjögren, från NMR, bjudits in, för att tala om yttrandefrihet, åsiktscensur och HMF, på Mynttorget i söndags, valde den ena ”sverigevännen” efter den andra att hoppa av.

 

Det är otroligt märkligt, att personer som tillhör oppositionen, beter sig på det här viset.

 

Under former som dessa, på en annan arrangörs manifestation, när ämnet handlar om yttrandefrihet… Att då känna sig nödgad att avböja sin medverkan för att en person, som har en mer radikal lösning på problemet, ska delta.


Det är att medvetet eller omedvetet gå systemets ärenden.

 

Genom sitt agerande legitimerar de här avhopparna de inskränkningar som sker angående yttrandefrihet gällande NMR. Man ställer sig på systemets sida. Man upprepar systemets hyckleri: Yttrandefrihet är viktigt, men ska inte gälla nationalsocialister.

 

Antingen är de kontrollerad opposition.

 

Eller så är de fega. Framtiden får utvisa vilket av det som stämmer på ”avhopparna” och ”avståndstagarkommittén”.

 

Om man inte medvetet går systemets ärenden, så gör man det åtminstone omedvetet genom sin rädsla, för att själv drabbas av repressalier.

 

Är den växande oron och det ökade missnöjet bland medborgarna bara en karriärmöjlighet för vissa "sverigevänner"?

 

Hade de varit äkta så hade de förstått att allt som drabbar NMR så småningom kommer att drabba alla som kritiserar systemet.

 

De kanske gav efter pga grupptrycket. De kan fortfarande återupprätta sin heder genom att välja svenskarnas sida nästa gång. Alla förtjänar en andra chans.

 


Alla repressalier från systemet drabbar NMR först och hårdast.

 

Repressioner och inskränkningar i yttrandefriheten, som avståndstagarna själva, genom sina avståndstaganden, är med och driver igenom. De legitimerar ett förbud av sig själva.



Vi tar ansvar för vad vi själva gör. Inte för vad någon annan gör, har gjort eller kommer att göra. Det får de själva stå för.

 

 

Vi tar inte avstånd från folk som gör vad de anser är rätt. Vi har förståelse för att folk gör det de känner att de måste göra, även om vi inte tycker det är ett bra sätt.

 

Faktum är att hade hela svenska folket, eller åtminstone betydligt större delar av folket, faktiskt gjort det de tycker behöver göras, då hade det kunnat göra skillnad.

 

Om någon annan gör något så finns det ingen logisk anledning för oss att ta avstånd. Varför ska vi ta avstånd från något som vi öht inte har med att göra?

 

Den enda anledningen till att ta avstånd från saker man inte har med att göra är för att blidka systemet och media.

 

Systemet har gjort det till norm att tvinga folk att ta avstånd från saker som man inte har något med att göra.

 

Systemet har gjort det till norm att man ska vara ett offer istället för att slå tillbaka.

 

Det är ingen slump att systemet etablerat de här metoderna. Det är en medveten plan, för att hålla folket i schack.

 

De som spelar efter systemets regler gör det, för att slippa repressalier.

 

Man anpassar sig efter systemets regler. Man gör allt för att inte sticka ut. Om man sticker ut så får man systemet emot sig. Man får media emot sig.

 

Avståndstagandet genomsyrar hela den s.k. nationella rörelsen. De som tar avstånd från allt och alla ger systemet makt.

 

SD svängde inte över en natt från att vara relativt bra till att bli komplett värdelösa, som de är idag. Det har skett ett steg i taget. SD är inte ens nationella idag.

 

Det är som det är för att folk accepterar det och anpassar sig efter det.

 

Hade alla nationella aktörer klargjort att vi tänker inte följa systemets regler, då hade vi kunnat skapa våra egna regler och på sikt därmed tvingat systemet och media att anpassa sig efter våra regler, istället för tvärtom. Egentligen är det inte svårare än så.

 

Man kan hoppas att de som fegade ur denna gång inte fegar ur nästa chans de får att stå upp för folket och mot systemet. Om de ändå gör det, får man hoppas att folket inser att de inte står på deras sida.


Antingen är man på folkets sida eller inte.

Svårare än så är det faktiskt inte.

 

Om man rättar sig efter systemets regler,

så kommer man alltid att förlora.

 

För att åstadkomma en förändring måste vi agera utanför ramarna, som systemet satt upp. Vi måste röra om i grytan. Vi måste utmana etablissemanget. Vi måste strunta i deras regler (som de hittat på för att hålla oss nertryckta). Vi måste skapa våra egna regler!

 

För att avrunda:

Vi i Stockholmare för ett suveränt Sverige tar inte avstånd från några nationella. Vi tycker inte det hjälper Sverige att hålla på att ta avstånd från folk och fä till höger och vänster. Det finns viktigare uppgifter. Vi har ett land att rädda. Ju fler som vill hjälpa oss med det – desto bättre!

 

Vi ses snart igen på Mynttorget!


Protestera mera!

Alla tillsammans!


Vi ses på barrikaderna,

för ett fritt Sverige!


/ Stockholmare för ett suveränt Sverige