Medlemskapet i EU

är en ödesfråga för Sverige.

Sverige måste ut ur EU!



Både Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet har övergett swexit-frågan.

 

 

EU-motståndet i Sverige var länge tätt förknippat med Vänsterpartiet och Miljöpartiet, men så är det inte längre.

 

Miljöpartiet lämnade sitt krav om EU-utträde 2009 och är idag uttalade EU-vänner.

 

Vänsterpartiet har tonat ned EU-frågan mer och mer i takt med att de nationalistiska partierna vuxit sig starka över hela Europa.

 

Jonas Sjöstedt har fördömt Brexit och talat om att “inte gå i rasisternas fotspår”, och valt att i övrigt inte diskutera Sveriges framtid i EU över huvud taget.

 

När en EU-medlem valde att lämna unionen, valde vänstern att lämna sin EU-kritik.

 

Det vittnar om att vänstern själva blivit en del av den globalism de tidigare var motståndare till. 

 

EU kämpar för byråkraternas, bankernas och globalisternas Europa. EU har aldrig stått på arbetarnas sida och kommer aldrig att göra det med sin lönedumpningspolitik.


Antiglobalismen är idag en av vår tids viktigaste frågor.

 

Den svenska vänstern är helt harmlös för globalisterna. De har begravt frågan och neutraliserat sig själva.

 

Idag är det nationalistiska partier som är det stora hotet mot globalisternas framfart. 

 

SD har gått med i en EU-vänlig grupp i EU, ECR, som arbetar för att reformera EU. SD kommer inte att kräva någon folkomröstning om EU.

 

Frågan om swexit är för viktig för att begravas. Frågan måste komma upp överst på dagordningen. Utan swexit kan vi aldrig ta tillbaka självständigheten till Sverige. Sverige behöver ett swexit!

 

 

Skrämselpropagandan vad som skulle ske med Storbritannien när de valde att lämna EU har slagit fel. Istället för ekonomiskt kaos har den brittiska ekonomin gått bättre än förväntat.

 

Nu påstår ”experterna” att det ekonomiska kaoset kommer efter att de formellt lämnat unionen, men likväl som de tidigare domedagsprofetiorna slog fel kommer även dessa att visa sig felaktiga.

 

Lissabonfördraget som ratificerades av politikerna utan folkomröstning 2009 har inneburit att ytterligare makt har flyttats från svenska riksdagen och kommuner till den icke-folkvalda EU-byråkratin.

 

För att dessutom befästa Sverige som EU-land valde politikerna att skriva in EU-medlemskapet i grundlagen - även detta skedde utan folkomröstning.

 

Sverige betalar enorma summor till EU.

Dessa miljarder hade behövts i svensk välfärd, till polisen, försvaret och infrastruktursatsningar.

 

Vad får vi tillbaka?

 

Knark- och vapensmugglingen underlättas, konsekvenserna ser vi dagligen med det eskalerande antalet skjutningar.

 

Lönedumpning och utländskt tiggeri har blivit vardag.

 

Terrorister rör sig idag med lätthet genom hela Europa.

 

Migrationskaoset i Sverige har möjliggjorts genom de nedmonterade gränser som EU innebär.

 

 

Innan Sverige blev en del av EU var Sverige ett fungerande exportland.

 

Vår export kommer naturligtvis att fortsätta även efter att vi lämnat EU. Vi kommer kunna sluta egna bilaterala handelsavtal med EU och andra länder.

 

Så länge vi är med i EU måste vi kompromissa med alla EU-medlemsländer och vi saknar i praktiken möjlighet att forma en handelspolitik utefter svenska intressen.

 

Hårdast drabbas svenska arbetare som utsätts för en politik som utsätter dem för orimlig lönedumpningskonkurrens från låglöneländer i Östeuropa, vars arbetskraft nu har fri tillgång till den svenska arbetsmarknaden.

 

Vår exportindustri kommer naturligtvis att stå sig stark - troligen ännu starkare - utanför EU.

 

Efterfrågan på svenskt stål, svensk skog, svensk teknologi och andra viktiga varor och tjänster kommer att förbli hög oavsett om Sverige är med i EU eller inte.

 

Att Sverige skulle isoleras vid ett EU-utträde är inget annat än skrämselpropaganda. 

 

När Sverige lämnar EU bör vi istället verka för ett starkare och mer levande nordiskt samarbete på alla områden.

 

Ett starkare nordiskt samarbete är en nödvändighet i en orolig omvärld. Tyvärr har det nordiska samarbetet nedprioriterats till förmån för EU.

 

Nordiska rådet bör sammanträda flera gånger per år och måste uppgraderas från dagens diskussionsklubb till att åter bli en församling där konkreta beslut tas för att sedan verkställas av de olika länderna. 

 

 

Den 23 juni 2016 visade britterna att det är möjligt att lämna EU.


Det finns miljoner svenskar som vill att Sverige ska lämna EU.

Ändå finns inte ett enda riksdagsparti – och inte en enda svensk Europaparlamentariker – som företräder dem.

 

Det visar på vilken avgrundsdjup klyfta som finns mellan svenska folket och politikerna.

 

När debatten är så likriktad som den är idag, är det viktigare än någonsin att ta strid för Swexit. Om vi inte gör det, kommer maktförskjutningen och pengarullningen till Bryssel bara att fortsätta, och det i tysthet. 

 

Sverige har lovat gå med i Euron

 

Sverige folkomröstade 2003 om införandet av Euron som valuta. Resultat var ett tydligt nej.

 

Många tror att Sverige slipper införa euron eftersom folket sade nej i folkomröstningen 2003. Det stämmer dock inte, för redan i samband med EU-inträdet 1995 godkände Sverige Maastrichtfördraget vilket tvingar Sverige att bli EMU-medlem med euro som valuta.

 

Danmark och Storbritannien förhandlade fram undantag som gav dem rätt att behålla den nationella valutan, men svenska politiker struntade i detta.

 

Enligt läckta EU-dokument ska Sverige ha infört euron senast 2025.

 

 

Per person betalar du som svensk mer än någon annan EU-medborgare!

 

Trots Sveriges ringa storlek betalar vi mer totalt sett än Italien, ett land som är fyra gånger så stort som Sverige.

 

Sett till kostnad per person är läget än dystrare: Svensken betalar absolut mest per person i hela EU.

 

I år betalar Sverige en rekordhög EU-avgift på 43 miljarder, och den kommer att öka ännu mer de kommande åren.

 

 

Merparten av svenska lagar beslutas idag av utländska politiker i Bryssel.

 

Så mycket makt har flyttats från Sverige till Bryssel att det är tveksamt om man kan betrakta vårt land som självständigt längre.

 

I takt med att mer makt förskjutits från de nationella parlamenten till EU, har unionens krav på mer pengar ökat.

 

Det allt mer långtgående och påtvingade samarbetet skapar spänningar mellan Europas olika länder.

 

Istället för att verka för demokrati flyttas makten från befolkningarna till byråkrater, lobbyister och politiker, vilka inte är folkvalda och därtill är befriade från allt ansvarsutkrävande.

 

På samma gång dras Europatanken i skam genom att associeras med ett överstatligt projekt.

 

Ett svenskt EU-utträde är en förutsättning för att kunna återerövra självständigheten.

 

Med självständighet möjliggörs en nystart för Sverige och goda möjligheter till ett Europasamarbete som bygger på frihet och ömsesidighet.

 

 

Det är ett vanligt grepp bland EU:s förespråkare att göra unionsprojektet synonymt med Europa.

 

Men Europa är något helt annat än EU.

 

Den europeiska identiteten sträcker sig långt tillbaka i tiden, och dess självuttryck har under årens lopp realiserats i några av de mest högtstående och kraftfulla former i världen, inom områden som filosofi, vetenskap, litteratur, musik och konst.

 

De individuella nationerna har berikat både sig själva och varandra genom samarbeten och kulturella utbyten.

 

Ett konstruktivt och harmoniskt europeiskt samarbete har som fundament att ländernas särart och självbestämmanderätt respekteras.

 

EU hotar de fria nationerna

 

EU saknar respekt för den traditionella europeiska ordningen. De vill reducera det europeiska till att bli liktydigt med den egna ambitionen att centralisera Europa under en gemensam administration. Det är att i alla avseenden göra våld på den sanna Europatanken.

 

I EU förslavas nationerna till lydstater under det maktcentrum man vill etablera i Bryssel.

 

Men Europa har aldrig varit en stat och ska heller aldrig bli det.

 

Det är just tack vare avsaknaden av en centraliserad administration som Europa och dess länder har kunnat blomstra både kulturellt och ekonomiskt; nya idéer och innovationer har snabbt delats över gränserna. Samarbete och sund konkurrens mellan länderna har gjort Europas framgång exceptionellt mångfacetterad; den har kommit inom vitt skilda områden, från olika länder, i olika tidsepoker.

 

Europas unika styrka ligger alltså i dynamiken mellan det gemensamma och det nationella, mellan det regionala och det lokala.

 

I EU:s förenklade “one size fits all”-tänk finns ingen plats för de europeiska ländernas olikheter.

 

Alltför mycket makt koncentreras nu på ett och samma ställe. När de som kontrollerar denna makt dessutom inte är folkvalda, är vägen öppen för expansion: ännu mer makt och pengar begärs för att förverkliga utopin om ett Europas förenta stater och legitimera sina egna positioner.

 

Det är precis den utveckling som har skett ända sedan EU etablerades. Ett EU där européerna saknar insyn, och där besluten tvingas på länderna utan respekt för demokratin, har nu skapat ett Europa som är mer splittrat än på mycket länge.

 

Federalister i EU och deras anhängare i de nationella parlamenten är ansvariga för situationen.

 

Makten förskjuts effektivt från de folkvalda parlamenten till makthavare som befolkningarna inte har något mandat att byta ut eller ens ställa till svars för deras handlingar.

 

Istället ser lobbyister sin stora chans att påverka lagstiftningen.

 

______________________________________________________________________


Därför är Bryssel idag den lobbyisttätaste staden i världen, till och med före Washington DC.

 

Bryssel är vilda västern för lobbyister och storföretag för att påverka EU-företrädarna att göra lagar som gynnar dem.

 

I Bryssel uppskattas det finnas tio tusentals lobbyister. De representerar olika särintressen och storföretag – Europeiska såväl som internationella.

 

Det finns över 6 000 offentliga lobbyister med access till EU-parlamentet.

 

Men utöver det finns nästan 10 000 organisationer som frivilligt anmält sig till EU:s lobbyregister.

 

Med dessa inräknade tillkommer ytterligare 91 000 människor som är involverade i lobbyism inom EU.

 

Det gör Bryssel till världens lobbyisttätaste stad; lobbytätare än Washington DC.

 

När lobbyister utformar lagstiftningen i samråd med icke-folkvalda politiker är det uppenbart att det inte är folkens intressen som kommer främst.

 

Nationalstaterna är en förutsättning för folkstyre – överstatlighet leder alltid till motsatsen.

 

För att ta tillbaka makten till Sverige finns det bara en realistisk lösning:


Sverige ut ur EU!

 

 

Källor:


https://alternativforsverige.se/h%C3%B6g-tid-f%C3%B6r-swexit/

https://alternativforsverige.se/v%C3%A4nsterpartiet-har-%C3%B6vergivit-eu-fr%C3%A5gan/

https://alternativforsverige.se/vi-jagar-b%C3%A5de-r%C3%B6da-och-borgerliga-politiker/

https://alternativforsverige.se/gustav-kasselstrand-och-mikael-jansson-toppkandidater-i-eu-valet/

https://utur.eu/faktabank/

https://utur.eu/artiklar/tio-anledningar/

https://utur.eu/artiklar/vart-europa/