I år är det 25 år sedan Sverige


röstade ja till EU.



Den EU-kritiska opinionen har sedan folkomröstningen 1994 blivit sviken av det politiska och mediala etablissemanget som överhuvudtaget inte förhållit sig till att nära hälften av svenskarna röstade nej till EU.

 

I EMU-omröstningen 2003 tog det politiska och mediala etablissemanget ställning för att Sverige skulle överge kronan. Ändå segrade de som ville försvara kronan och bibehålla makten över penningpolitiken i Sverige. Det berodde just på att folkomröstningen innebar möjligheten till en lång och genomgripande debatt om frågan. När svenska folket kunde ta ställning till de två sidornas argument, vann nej-sidan med klar majoritet.

 

Det är ingen överdrift att säga att svenskarna blev lurade, eftersom vi fick försäkringar om att medlemskapet inte skulle inkräkta på självbestämmanderätten i avgörande politiska frågor.

 

Om planerna på en federal stat hade hade redovisats öppet, skulle svenskarna troligen ha röstat nej.

 

Sedan dess har maktförskjutningen till EU ökat kraftigt – betydligt mer än vad som godkändes vid tiden för folkomröstningen. Men makten har aldrig förskjutits som ett resultat av att folket godkänt det.

 

Lissabonfördraget godkändes 2008 och EU-medlemskapet skrevs in i grundlagen 2010, utan att någon debatt existerade i något av fallen.

 

Svenska folket har fortsatt föras bakom ljuset av politikerna.

 

Sveket är således monumentalt och har pågått sedan 1995.

 

Samtliga riksdagspartier har idag begravt utträdesfrågan och mediernas rapportering om EU är i stort sett obefintlig.

 

Detta innebär inte att utträdesfrågan är passé. Tvärtom är det viktigare än någonsin att vi bildar opinion i frågan och tar ställning för nationen mot unionen när hela etablissemanget gör det motsatta – begraver frågan och ställer sig på unionens sida i alla lägen.

 

Om vi kapitulerar, kommer pengarullningen och maktförskjutningen bara att fortsätta, och det i tystnad.

 

I Storbritannien var EU-utträdet resultatet av en debatt som pågått i årtionden. Frågan om hur mycket makt som ska skänkas till Bryssel har hållits levande i hela det brittiska samhället. Trots Storbritanniens storlek visade det sig att en omförhandling av avtalet var omöjligt att åstadkomma. Därför valde britterna i folkomröstningen att lämna unionen.

 

Utlysningen av en ny folkomröstning om det svenska EU-medlemskapet skulle innebära en välkommen debatt om vad EU inneburit för Sverige.

 

Precis som i Storbritannien skulle folkomröstningen föregås av en genomgripande debatt där folket får ta ställning till båda sidors argument.

 

I den folkomröstningen skulle EU-motståndare i hela Sverige samlas och kunna åstadkomma samma historiska resultat som i Storbritannien.

 

Ett utträde ur EU kommer att innebära en efterlängtad nystart för Sverige som inte längre behöver bära unionens tvångströja.

 

Våra samarbeten med andra länder utgår från Sveriges och de andra ländernas egna unika politiska och ekonomiska förutsättningar. Allt samarbete är mellanstatligt.

 

Det nordiska samarbetet fördjupas återigen efter att ha varit eftersatt och nedprioriterat på grund av EU-medlemskapet.

 

Det europeiska samarbetet blir mer jordnära och ömsesidigt, fritt från storhetsvansinne och utopier.

 

Sverige söker ett konstruktivt bilateralt samarbete både med fria länder som Schweiz och Storbritannien och med de länder som fortfarande är kvar som medlemmar i unionen.

 

Vi återerövrar Europatanken från de som missbrukat den för att rättfärdiga omöjliga politiska utopier.

 

Europa förknippas återigen med dynamik, frihet och europeisk kulturell mångfald istället för EU:s centralisering, tvång och byråkrati.

 

Internationellt öppnas helt nya möjligheter för Sverige att utveckla goda bilaterala relationer och fruktbara samarbeten med länder över hela världen.

 

Sverige talar med egen röst i utrikes- och handelspolitiken.

 

Demokratin revitaliseras när det svenska folket återigen kan ställa sina politiker till svars och avsätta dem när förtroende inte längre finns.

 

Kvaliteten och legitimiteten i besluten ökar när de fattas på rätt nivå.

 

Svenska lagar stiftas i riksdagen, inte i främmande lands parlament.

 

Sverige behöver ingen överförmyndare som fattar beslut åt oss.

 

Vi är kapabla att hantera vår egen självständighet, precis som generationer svenskar gjort före oss.

 

Makten i Sverige ska utgå från folket och inte från anonyma politiker, byråkrater och lobbyister som styr EU.

 

 

EU-samarbetet utgör i dagsläget ett påtagligt hot mot friheten och gemenskapen i Europa. Det här är ett problem som behöver hanteras.

 

Vi måste lämna EU och istället utveckla ett starkt nordiskt samarbete.

 

Nordens exempel visar att mellanstatligt samarbete är rätt väg att gå; samtidigt som det varit det mest utvecklade och framgångsrika samarbete vi någonsin haft har det alltid varit frivilligt.

 

Eftersom de nordiska länderna har liknande förutsättningar och intressen har samarbetet gynnat såväl Sverige som övriga Norden.

 

De nordiska ländernas medborgare har bejakat det nordiska samarbetet och aldrig känt att beslut fattats högt över huvudet på dem av anonyma makthavare.

 

Och till skillnad från EU, vars reklamkampanjer inte alls stämmer överens med verkligheten, så har det nordiska samarbetet faktiskt levererat resultat i praktiken.

 

Men EU förhindrar, ja till och med motarbetar, nordiskt samarbete på högre nivå.

 

Först då vi lämnar EU kan vi återställa och vidareutveckla det nordiska samarbetet.

 

 

EU har tvingat på Europa en tvångströja där folken fråntas sitt självbestämmande och därmed sin integritet.

 

Det omöjliga politiska system som EU försöker konstruera har dessutom skapat missämja och friktion mellan länderna.

 

Dagligen ser vi exempel på hur Europas länder är alldeles för olika både politiskt och ekonomiskt för att kunna inlemmas i en och samma administration.

 

Det räcker med att titta på EU:s gemensamma asylpolitik och de vansinniga försöken att tvinga länder att ta emot migranter, för att inse vilka milsvida politiska skillnader som finns bland de europeiska länderna.

 

Byggs verkligen ett sammanhållet Europa genom att EU hotar länder som Ungern och Polen med böter eller andra sanktioner?

 

Det är en självklarhet att Sverige ska samarbeta med andra europeiska länder. Och många av våra problem är mycket riktigt sådana som vi inte ensamma kan hantera.

 

Men det finns ingen logik i att en överstatlig politisk union skulle vara lösningen på detta.

 

Ta bara internationell kriminalitet som ofta nämns som en anledning att EU behövs.

 

Multilateralt polisiärt samarbete kan vi åstadkomma tillsammans med de andra länderna i vilket fall som helst, och det arbetet fanns såklart även före 1995.

 

Det är väl knappast någon som tror att Schweiz skulle ha klarat sig bättre om de var med i EU?

 

Så varför skulle inte ett land som Sverige klara av att ha en liknande lösning som Schweiz?

 

Brexit var till stor del ett resultat av det opinionsbildande arbete som Nigel Farage från UKIP bedrev i Europaparlamentet.

 

EU-pamparna har länge sett Sverige som ett enkelt byte på grund av våra tafatta politiker som ända sedan folkomröstningen för 25 år sedan har lagt sig platt inför EU-etablissemanget.

 

 

EU har idag direkt möjlighet att införa nya lagar utan att de godkänts i riksdagen.

 

EU-förordningar blir lag i alla medlemsländer så fort EU godkänt förordningen. Den implementeras alltså inte ens i svensk lagstiftning.

 

EU-direktiv är precis som förordningar tvingande, men ska formellt införas i nationell lagstiftning. Om det inte görs dras Sverige inför domstol och får betala dyra böter.

 

Sveriges riksdag kan alltså aldrig stoppa en EU-lag, oavsett hur impopulär lagen skulle vara.

 

Enligt principen om EU-rättens företräde står dessutom alltid en EU-lag över en svensk lag. 

 

Det är också så att EU:s rättssystem fungerar på ett sätt som är helt främmande för oss i Sverige; EU-domstolen har nämligen mandat att i praktiken fatta nya lagar så länge som de innebär att öka EU:s makt. 

 

EU förbjuder oss idag att premiera svenska arbetare och företagare före utländska. Sverige får till exempel inte besluta att gynna svenska företag i offentlig upphandling eller att skydda svenska arbetare från utländsk låglönekonkurrens som bidrar till lönedumpning. 


EU:s årliga budget ligger på hisnande en och en halv biljon kronor!


Visste du att den enskilt största utgiften i EU:s enorma budget är jordbruk? Hela 40 % av EU-budgeten går till jordbruksstöd som framförallt gynnar franska storbönder.


Den näst största utgiften är EU:s utjämningspolitik, som innebär att svenska skattebetalare bekostar infrastrukturprojekt i andra länder  – vart pengarna tar vägen är ofta höljt i dunkel, och årligen hittar revisorerna enorma summor som EU inte kan redovisa var de gått.

 

Ett annat exempel på slöseri är den meningslösa flyttcirkusen som sker en gång i månaden, när hela EU-parlamentet i Bryssel packar ihop för att åka till Strasbourg i Frankrike under några dagar. Prislappen för flytten ligger på över en miljard per år.

 

EU är en fundamentalt odemokratisk organisation. Någon offentlighetsprincip enligt svensk modell finns inte.


Den enda direktvalda församlingen, Europaparlamentet, har i praktiken minimalt inflytande.

 

Kommissionen, ministerrådet och toppmötet är betydligt mäktigare EU-institutioner. Men i de institutionerna finns inte en enda folkvald företrädare.

 

Toppmötets permanenta ordförande, av vissa kallad EU:s president, är för de flesta européer fullständigt anonym och kan inte röstas bort. 

 

EU har dessutom genom hela sin historia visat prov på att man inte respekterar nationella folkomröstningar som går emot unionens agenda.

 

Varje gång ett land röstat nej, har landet fått rösta igen tills resultatet blivit det som EU krävt.

 

Det har hänt i  Danmark 1992, Irland 2001 och återigen i Irland 2008. EU accepterar aldrig någonsin ett nej, vilket visat sig när man ignorerade resultaten i folkomröstningarna i Frankrike och Nederländerna 2005, där folken röstade mot införandet av en EU-konstitution, men ändå blev påtvingade den.

 

 

EU hotar svensk neutralitet

 

Ett av EU:s viktigaste områden är den gemensamma säkerhets- och utrikespolitiken (Gusp). Det leds av EU:s motsvarighet till utrikesminister.

 

Sverige saknar idag därför en egen utrikespolitik. Vår utrikespolitiska talan förs av EU och vårt inflytande är nära noll.


Sverige låter nu de stora länderna i EU formulera vår utrikespolitik, vilket innebär att vi tar ställning i utrikespolitiska frågor som vi inte har att göra med eller som vi skulle behöva föra en egen talan i.

 

Svensk utrikespolitik måste syfta till att tjäna svenska intressen.

 

_____________________________________________________________________


EU:s fria rörlighet är en katastrof

EU:s fria rörlighet har i praktiken inneburit fri rörlighet för kriminella. Vi vet inte vilka som befinner sig i vårt land. Sveriges gränser är nedmonterade och det är fritt fram för vem som helst att ta sig hit. Den så kallade tremånadersregeln efterlevs överhuvudtaget inte. 

 

Det hitresta tiggeriet med tillhörande kriminalitet och sanitära olägenheter är även det ett resultat av EU:s fria rörlighet.


Det är dessutom i stort sett omöjligt att utvisa kriminella om de kommer från ett annat EU-land.

 

Så länge vi är kvar i EU är det omöjligt att säkra våra gränser.


___________________________________________________________________

EU vill ta in Turkiet som medlem

Sedan 1987 har förhandlingar pågått mellan EU och Turkiet om ett framtida unionsmedlemskap, och sedan 1999 ses Turkiet som en fullvärdig kandidat.


Om Turkiet skulle bli medlem skulle det bli EU:s näst största medlemsland och få ansenligt inflytande över den politik som drivs inom unionen.


Turkiets medlemskap hade även fått konsekvenser utanför parlamentet: Det hade varit det första muslimska och utomeuropeiska landet att ingå i unionen. 

 

Med EU:s fria rörlighet skulle över 80 miljoner turkar - samt alla som lyckas ta sig in i Turkiet från Mellanöstern - fritt kunna röra sig över Europa.

 

Dessutom skulle Turkiet, genom EU:s gemensamma utrikes- och försvarspolitik, riskerar att dra in Sverige i konflikter med Turkiets grannländer, bland annat Irak, Syrien och Iran. 


____________________________________________________________________________

EU hotar det fria internet

Sedan EU gav sig in på att reglera internet har det fria nätet mer och mer försvunnit.

 

EU-byråkraterna har gång på gång visat att de inte förstår vikten av integritet eller klarar av att skydda den när starka affärsintressen pressar på för nya censurlagar. 

 

Den hårt kritiserade IPRED-lagen var den första vitt uppmärksammade censurlagen som Bryssel tvingade på oss. Den ger multinationella storföretag rätten att själva skipa “rättvisa” genom att utpressa privatpersoner – helt utan krav på rättssäkerhet.

 

Den innebär att internetföretagen tvingas lagra och lämna ut känslig information om våra nätvanor till globala storföretag.

 

Nu vill EU gå längre och genomdriva ytterligare inskräkningar på nätet.

 

De föreslagna artiklarna 11 och 13 – vilket allt pekar på går igenom – skulle i princip omöjliggöra för sidor som Wikipedia, och skulle orsaka enorma inskränkningar på sociala medier, nätmedia och sökmotorer. Resultatet hade varit ett övervakat och censurerat internet.


_____________________________________________________________________


EU präglas av korruption och lobbyism

Bryssel är idag världens lobbytätaste stad, till och med före det ökända Washington DC. Det beror på att Bryssel uppfyller två kriterier som gör det till en perfekt plats för lobbyister att verka i.

 

Dels handlar det om beslut med enorm magnitud, dels saknar medborgare kunskap och insyn i beslutsprocessen. Det innebär att processen enkelt riggas av lobbyister som tidigt vill påverka lagförslag för att gynna framför allt multinationella företag och storbanker, som är de som har arméer av lobbyistkårer till sitt förfogande.

 

Politikerna i EU uppvaktas ständigt av dessa lobbyister.

 

Lobbyisten George Soros´ stiftelse Open Society har granskat alla Europaparlamentariker och kommit fram till att en tredjedel av dessa “är bevisat eller sannolikt lojala till Open Society.”



Det vore naivt att tro att EU kan reformeras inifrån.

 

 


Vem ska bestämma i Sverige?

Tycker du att vi svenskar ska ha rätten att bestämma i vårt eget land?

 

För ett litet land som Sverige finns bara ett sätt att ta tillbaka makten.


Sverige ut ur EU!


___________________________________________________________________________

Källor:


https://alternativforsverige.se/h%C3%B6g-tid-f%C3%B6r-swexit/

https://alternativforsverige.se/v%C3%A4nsterpartiet-har-%C3%B6vergivit-eu-fr%C3%A5gan/

https://alternativforsverige.se/vi-jagar-b%C3%A5de-r%C3%B6da-och-borgerliga-politiker/

https://alternativforsverige.se/gustav-kasselstrand-och-mikael-jansson-toppkandidater-i-eu-valet/

https://utur.eu/faktabank/

https://utur.eu/artiklar/tio-anledningar/

https://utur.eu/artiklar/vart-europa/