Izabella Nilsson Jarvandis tal

16 december 2018,

vid demonstrationen

på Mynttorget i Stockholm,

mot FN's migrationsavtal,

Global Compact for Migration.



Mitt namn är Izabella, jag är 15 år och kommer från Göteborg.


Både i verkligheten och på Twitter har man i två veckor ställt mig samma fråga: “Vad driver dig egentligen?” Vad driver egentligen en ung tjej eller en ung människa till att kasta sig in i en så känslig debatt som den om invandring? Varför skulle en ung människa frivilligt vilja sabba sina framtida chanser för arbete, bli censurerad, få vänner att dumpa en och förmodligen inom en snar framtid bli uthängd i media.


Jag brukar säga att jag drivs av flera saker.


Dels är det att jag känner mig otroligt ledsen över att jag och mina landsmän inte får ta någon större del av välfärden trots att vi lever i ett land där staten tar så mycket pengar från sina medborgare.


Men framför allt drivs jag av en flammande ilska. Jag är så arg på politikerna i Riksdagen.


Sverige har varit ett bra land. Det hade kunnat vara ett paradis på jorden.


Istället står vi här vecka ut och vecka in med gruppvåldtäkter, mord, misshandel, bränder, bomber, skadegörelse, terror, systemfel, hot, hemlöshet, bostadsbrist, narkotika, och så vidare, och så vidare.


Sverige såg inte ut så här när den invandring vi hade var kontrollerad och vi endast tog in en måttlig mängd.


Vi som är här idag – åtminstone de flesta av oss – är väl medvetna att vi är överbefolkade. Vi vet också att ett av problemen är att alldeles för många inte vill förstå att saker som är lagliga i andra länder ofta är olagliga här.


Ändå åkte politikerna i Riksdagen till Marrakech för att skriva under FN:s “fenomenala” migrationsavtal “Global Compact for migration”.


Det kanske låter käckt att “hjälpa människor på flykt”, inte minst när “det handlar om barn”.


Problemet är dock att de flesta inte flyr från krig. De flyr från en dålig ekonomi och det är faktiskt bevisat att vi inte lyckas hjälpa tredje världen när vi tar hit en liten minoritet ekonomiska migranter av de miljontals fattiga världen över som för övrigt bara ökar i antal.


Det är bara den rikare delen av de fattiga som lyckats ta sig hit. De allra sjukaste, de förtryckta kvinnorna och de våldtagna flickorna har inte möjlighet att vandra genom tio länder eller fler för att ta sig ända längst upp till norra Europa. Till lilla lilla Sverige. De har oftast inte råd att ta sig utomlands överhuvudtaget.


Hur många barn som tagit sig hit för den delen förblir också en gåta eftersom människor inte ålderstestas.


Då har vi ju tur att vi lever i en demokrati och har två grundlagar som stödjer vår rätt att yttra oss kan man ju tycka!


Men nej. Demokratin är under attack och har varit länge.


Människor har nu under lång tid blivit hjärntvättade av skolan, mainstreammedia och andra makthavare till att tro att man är rasist om man är konservativ. Att man är högerextremist om man bara vågar påstå att invandring skulle påverka samhället negativt. Att man är emot demokrati för att Gustav Fridolin säger det…


Nu räcker det inte längre med att frysa ut människor utan nu ska man även straffa dem som kritiserar invandringen.


Hur långt behöver det gå innan svensken vaknar? För vi är ju faktiskt inte döda än.


Ska man behöva vänta på den dagen då man istället för att hänga ut människor i media BOKSTAVLIGEN händer dem vid solnedgången? Det här är en nutida häxjakt.


Regeringen tycks inte ha kommit över sitt beroende av att plåga människor. Idag tvångsmatar man människor med lögner istället för med fudge.


En gång i tiden var socialdemokraterna allierade med Hitler och ville utrota judarna. I dag står man sida vid sida med EU och FN som mer än gärna vill byta ut européerna. Utan att ha lärt sig av alla dessa blodiga delar av historien ställer sig Magdalena Andersson 2017 och säger att hon inte vill backa in i framtiden. Så varför står Magdalena sida vid sida med alla dessa landsförrädare? Varför kämpar hon och hennes kollegor aktivt mot demokratin?


Svensken är inte som fransmannen. De flesta av oss skulle inte ha modet att tända eld på gatan eller gå emot polisen som det ser ut idag. Men om det är någonting som jag tror att man ska vara försiktig med så är det att slita bort mattan under fötterna på sönerna och döttrarna till vikingarna.


Fler och fler människor runtom i landet vaknar varje dag. Den här internetsurfningen har övergått till en storm på havet och nu är det dags att vi visar dessa maktmissbrukare vilka som är bäst på hela havet stormar.


Det hjälper inte längre att radera konton och inlägg. Man måste till och med införa ett avtal som vill radera hela mediaplattformar om de inte böjer sig för etablissemanget.


Allt det som händer blir plötsligt så tydligt och givetvis blir det problematiskt för en regering när folket börjar förbereda sig för uppror.


När Expo, Aftonbladet, Expressen, Nyheter24 med fler kallar oss för högerextrema så får vi inte glömma vilka som firade hundraårsjubileet av den fria rösträtten med att inskränka demokratin. Vi får inte heller glömma vilka som ställde sig sida vid sida med dessa människor.


Mängder av människor i världen ser den här utvecklingen i Sverige och är i chock.


Sverige med den vackra naturen, med det unika språket, med traditioner som ingen annan är svenskarna firat. Landet som försökt hjälpa andra i kris och som gjort allt för att komma till undsättning när andra befunnit sig i konflikter.


Stockholm med de medeltida byggnaderna och den gripande historien är numera främst känt för sina korrupta politiker i Riksdagen.


Göteborg, det gör ont att prata om mitt älskade Göteborg som jag om ett halvår måste flytta från på grund av förrädarna. Staden där vi haft picknick vid Kungsports, där jag lärt mig sitta, stå och gå… Där jag och mina vänner sprang barfota i gräset med smörblommor mellan tårna. Där vi klättrade i träden bakom parken vid skolan. Där man en gång i tiden sålde majblommor i femman utan att bli rånad. Där jag skrattat, skrikit, hatat, älskat och förlåtit.


Malmö med den roliga dialekten och Turning Torso men framför allt – självaste hjärtat av ett av de landskap som våra förfäder kämpade så hårt för.


Jag kommer aldrig att tystna. Aldrig någonsin ska man glömma bort den här tysta krigstiden som vi befinner oss i. Aldrig någonsin får det upprepas igen när vi är klara med den här kampen.


Jag kommer aldrig förlåta människorna i Rosenbad för vad de gjort med mitt älskade land.


LÄNGE LEVE SVERIGE!


Izabella Nilsson Jarvandi