Nu spränger vi Åsiktskorridoren!


"Ger vi upp är nederlaget ett faktum

– allt vi älskar kommer då att förgås

och fullkomligt uppslukas av globalisterna."



Julius Blomberg gjorde sitt bästa för att spränga Åsiktskorridoren. Han delade öppenhjärtigt med sig av sina erfarenheter av vad som kan hända den, som hamnar utanför Åsiktskorridoren. Ett tal som berör - och upprör.


Här nedan kan ni läsa valda delar ur Julius Blombergs tal.


Dela gärna vidare!

Fler behöver veta hur det är att hamna utanför Åsiktskorridoren!



Jag älskar mitt folk, mitt land och den kultur, som allt som oftast felaktigt bara refereras till som endera stulen, barbarisk eller t o m helt och hållet icke existerande enligt den snäva maktstrukturen av idag.


Precis som arrangörerna tidigare har meddelat så anordnas den här manifestationen för oss, som vill att det svenska folkets väl skall komma i första hand. Och det kan jag med handen på hjärtat säga att jag vill.

 

Jag vill att landet skall styras av folk som faktiskt bryr sig om det arv våra förfäder kämpade och dog för. Folk som hellre sätter folkets intressen framför globalisternas storfinans.  Folk som faktiskt uppskattar och kämpar för vår rätt att existera snarare än att göra allt i sin makt för att utrota oss.

 

På grund av detta – att jag har fräckheten att älska mitt eget folk i ett land som av den övriga världen inte verkar ses som något annat än en bidragskassa - har jag både sett, hört och varit med om en hel del otroliga saker. Och en del av de här sakerna tänkte jag dela med mig av idag.


 

Att vi i Motståndsrörelsen har åsikter som går stick i stäv med politisk korrekthet är väl knappast en nyhet för någon. Faktum är att det troligtvis är så att de flesta t.o.m skulle kalla våra åsikter för den raka motsatsen till politisk korrekthet. Vilket gör det rätt uppenbart att vi inte på något sätt har möjligheten att säga vad vi tycker utan att bli utkastade och bannlysta från den extremt smala åsiktskorridoren vi har idag.

 

Frågan är bara – Vilka konsekvenser får detta?


Vad händer med personer som råkar öppna fel dörr när de t.ex råkar fråga vilka mörka krafter som egentligen styr mångkulturförespråkarna?

Eller om man råkar undra, varför fullbordade våldtäkter har ökat med 1666% sedan 1975 – året då Sverige, åtminstone på pappret, blev en mångkultur?!

 

Vi som har drabbats av dessa saker har engagerat oss för det svenska folkets frihet och fortsatta överlevnad. Vi har tagit bladet från munnen, ifrågasatt de styrande maktstrukturernas agerande och agenda -  vi har sagt vad vi tycker om globalistsvinen som vansköter det vi bryr oss om.


Vi ifrågasätter det vi tycker är fel och bekämpar det i form av en laglig politisk motståndsrörelse med ett registrerat parti.


Detta är grunden till agerandet mot oss i samtliga av mina exempel. Vi tänker och agerar inte i enlighet med den rådande åsiktsdiktaturen.


 

När jag var 22 år gammal hade jag precis lyckats säkra det perfekta jobbet, som servicetekniker för kaffemaskiner.

 

Jag stormtrivdes med såväl kollegor som arbetsuppgifter och kände att det nästan var för bra för att vara sant. Med jobb och familj och allt vad som hör därtill.

 

MEN - som ni säkert förstår är det här ingen solskenshistoria.

Över en natt hade jag blivit fråntagen jobbet tack vare ett telefonsamtal från storebror.


Jag menar. Visst skulle man kunna förstå hur de tänkte om jag var fullkomligt olämplig för tjänsten. Som t.ex en pedofil på en förskola eller kanske en gängkriminell polisman – inte för att något av det skulle förvåna mig.


Men mitt jobb var för tusan att brygga kaffe!

 

"Ett hot mot rikets säkerhet" var kommentaren jag skulle komma att bära med mig.


Och jag kan inte låta bli att undra...

Trodde de att det skulle få mig att sluta säga vad jag tycker och i fortsättningen bara vara tyst och lydig?


 

Men hur illa det än är, att man skall tas ifrån sitt levebröd pga. "fel" åsikter, är det faktiskt inte bara negativt.

Tvärtom så har det resulterat i att fler personer förstår att det finns människor runt omkring dem, som vågar säga vad de tycker utan rädslan för att bli av med jobbet. Och tillsammans skapar de nya starka nätverk av personer som i stället för att tävla i angiveri för krimtänk – i stället står enade.

 

Nåväl. Enstaka arbetsgivare som gör sig av med obekväma arbetare har ju funnits hela tiden. Dessutom har man ju ett fackförbund som ser till att det inte sker några oegentligheter vid uppsägningen – som att arbetsgivaren faktiskt erkänner att åsikterna är orsaken till att man får sparken.

Eller hur?

 

Vi kanske skulle kunna ställa frågan till fackförbundet Byggnads HBTQP-expert och åsiktspolis Matz Larsson – som med partipiskan i ryggen lyckades haspla ur sig att de kommer "vidta de åtgärder som behövs" för att utesluta personer som enligt dem själva är "nazister", strax efter att några av våra medlemmar hade uteslutits ur förbundet.

 

Så nej. Jobbet fick vi lämna och facket hjälper oss inte..

- Bara att gå hem och kämpa vidare på egen hand alltså..

 

Fast. På tal om att gå hem.

För en tid sedan passade en av våra medlemmar på att lägga en del av sin fritid på att försöka göra lite gott för området han bodde i.

 

När han under en rundvandring tillsammans med Hyresgästföreningen, blev erbjuden möjligheten att vara kontaktperson för de boende i området så att de tillsammans kunde genomdriva de förändringar som föreslagits, tackade han gladeligen ja och hoppades på att kunna göra en god insats för samtliga parter.


Men precis som föregående historia är inte heller den här av solskensmodellen.

 

Ganska snart damp det ner ett brev hemma hos medlemmen och budskapet var tydligt – Dina åsikter är fel. Du kommer att uteslutas. Alla ska ha rätt till en bra bostad till ett bra pris. Fast - inte om du har fel åsikter så klart!

 

Sagt och gjort. Den ljusskygga "Gruppen för särskilda ärenden" hos Hyresgästföreningen fick sin vilja igenom och hans medlemskap drogs tillbaka.

 

Men vad fan.. Man har ju hälsan i alla fall!

 

Något mänskligheten lyckats enats om är nyttan med fysisk aktivitet och träning. Och inom organisationen uppmuntrar vi våra medlemmar till att träna regelbundet och målmedvetet.

 

Men när åsiktspoliser i alla dess former ofta och gärna demoniserar oss är det inte sällan man t.ex får höra att vi tränar KAMP – sport.

Kampsport – som faktiskt är den idrottsform som sammantaget har ökat mest de senaste åren och idag utövas av över 250 000 personer i Sverige och ofta anses vara en av de mest givande träningsformerna.

 

Men återigen. Träning är bara för alla – som inte har fel åsikter.

 

Vid flera tillfällen under den senaste tiden har nämligen medlemmar fått lämna såväl idrottsföreningar såväl som fått kontrakt uppsagda av kommuner under fullkomligt lagvidriga omständigheter.

 

Som när ordföranden för Nackas fritidsnämnd Gunilla Grudevall-Steen, efter påtryckningar från den vänsterextrema underrättelsetjänsten EXPO, valde att bannlysa en enskild person från att nyttja kommunens hyreslokaler av den enkla anledningen att han var medlem i Motståndsrörelsen - trots att kommunstyrelsen tidigare understrukit det faktum att inga brott hade begåtts av varken medlemmen eller kamraterna han tränade med i lokalerna.


I ett sinnesförvirrat uttalande lyckades Grudevall-Steen likställa Motståndsrörelsen med en viss terrorgrupp med förkärlek till halshuggningar och bombdåd – för att på något sätt ursäkta sitt agerande.

 

Än en gång har våra försök att leva ett normalt liv grusats, tack vare Åsiktskorridoren.

 

Men kommunen kan ju ändå inte stoppa oss från att fortsätta säga vad vi tycker?

Trots att jobb, fack, bostadsföreningar och liknande samt möjligheten till fritidssysselsättning i sin egen hemkommun endast verkar vara en lyx för dem som har tillgång till åsiktskorridoren, kan de ju inte ta ifrån oss möjligheten att tala till folket?

 

Även om man blir fundersam över föregående beslut när man hör att kommunallagens likställighetsprincip faktiskt säger att "kommuner och landsting ska behandla sina medlemmar lika" så är det ju något helt annat om vi t.ex väljer att öppet och tydligt använda vår grundlagsskyddade rättighet att som organisation vilja medverka under – låt säga Almedalen?

För det är ju ändå ett ypperligt tillfälle att få diskutera fritt och öppet – precis som det är tänkt i en demokrati.

 

Men fick vi möjligheten att medverka på samma villkor som alla andra partier och föreningar?


För er som inte är insatta i turerna kring vår medverkan under Almedalen 2018 kan jag kort säga att det knappast var på grund av att vi tillfälligt, i ett svagt ögonblick, fogade oss till åsiktskorridoren och blev inbjudna i värmen  - som man kanske kunde tro efter de otaliga spaltmeter som skrevs i tidningarna om Motståndsrörelsen i Almedalen.


Nej - Tvärtom så valde Region Gotland att göra det precis motsatta, genom att vägra att upplåta mark åt oss – trots att de vid ett sådant agerande visste att de antagligen skulle bryta mot lagen.


Så nu kan vi alltså inte jobba, få juridiskt stöd, vara med i föreningar,  nyttja de lokaler som vi själva tvingas betala för eller ens medverka vid offentliga sammankomster!

 

Vi får väl helt enkelt sluta. Sluta med allt som har med någon typ av normalt liv att göra och bara knalla runt i vår egen lilla bubbla.


Möjligtvis åka på en liten shoppingrunda med familjen.. Det måste väl ändå vara okej – oavsett vad jag har för åsikter?


In med familjen i bilen och iväg till köpcentret.

På mindre än tre timmar, hade vi hunnit med inte mindre än tre stycken s.k. "rutinkontroller" och dessutom två fullständiga visitationer av såväl mig, som familjen och bilen.

Fem separata fordonsstopp med tillhörande polistrakasserier under en eftermiddag.

Nog för att just den eftermiddagen var extrem, men den är ändå ett tydligt exempel på hur man som feltänkare behandlas av statsmakten idag.


Hur ser prioriteringarna hos polisen ut egentligen?

När man å ena sidan hävdar att man inte hinner med bilbränderna som rasar, våldtäkterna som står som spön i backen och åldringsrånen som verkar vara nya innetrenden – samtidigt som man har möjligheten att på daglig basis lägga otaliga resurser på att trakassera oliktänkande närhelst tillfälle ges.

 

Jag får inte ihop det...

 

Här bör jag dock tillägga att det inte alltid handlar om de enskilda polismännen som ofta bara följer order. Utan snarare om den toppstyrda svenska polismyndigheten, som tillsammans med lobbygrupper och åsiktspoliser väljer att agera exakt som deras herrar ber om, när det kommer till oss krimtänkare.

 

Men oavsett allt detta med jobb, föreningar, fritidssysselsättning och att vi knappt kan röra oss fritt i samhället tack vare åsiktskorridoren... Kan vi ju ändå lyckas få till det mesta om vi bara har pengar.


Men, för att göra en lång historia kort. Motståndsrörelsen valde den 1:a maj förra året att genomföra en crowdfunding (en insamling alltså) för att kunna förbättra vår mediaverksamhet, då vi är en helt ideell förening utan vare sig bidrag eller betydande intäkter. På bara en dag hade man lyckats samla ihop ungefär 75 000 kr. Detta var startskottet på en EXTREMT oroväckande utveckling i den globalistiska storfinansens diktatur vi alla snart kan vara slavar under.

 

Efter insamlingen valde nämligen Nordea att avsluta bankkontot för personen som mottagit donationerna. Som motreaktion på detta valde allmänheten att donera ytterligare 400 000 kr som i det fallet ska användas i en civilrättslig process mot banken.


Men det slutar inte där.


För när pengarna sedan flyttats till nästa bank kom samma besked. De ville inte ha med pengarna att göra och utpressade kontoinnehavaren till att avsluta kontot även i bank 2. Och så har det sedan fortsatt.


Bank efter bank har avvisat möjligheten att hantera pengarna, samtidigt som en utdragen process gör att det nästan är omöjligt att få ut pengarna, ens i kontanter.

 

Problemet här är alltså att bankmaffian har bestämt att pengar, som lagligt har samlats in till förmån för vår möjlighet att uttrycka oss i det offentliga rummet, inte ska få existera i deras system. Detta samtidigt som den globalistiska finanseliten gör allt de kan för att påskynda ett kontantfritt samhälle.


Resultatet av denna utveckling är tydligt och skrämmande:

Vi som tycker, tänker och agerar fel ska inte få hantera pengar.

 

Privata banker har alltså möjligheten att neka såväl enskilda individer som politiska grupper att hantera pengar. Privata banker har rätten att bestämma vem som har "rätt" åsikter och vem som ska sågas vid fotknölarna för sitt kätteri.

 

Alla de här exemplen jag har delat med mig av här idag är saker som redan har hänt oss i Motståndsrörelsen, men är faktiskt bara ett axplock av allt som drabbar personer som inte får plats i Åsiktskorridoren.


Listan kan göras lång och är inte trevlig att höra - och en fråga som ofta följer efter att ha fått höra allt detta är:

– Men varför kan man inte bara vara lite taktisk och låta bli att ifrågasätta om Ahmed 27 år gammal verkligen ska gå i samma mellanstadieklass som er dotter? Kan ni inte bara komma in i korridoren och vara som alla oss andra. Tysta, lugna, oförstående och helt handlingsförlamade – då är ju alla era problem ur världen?

 

Svaret på det är följande: I helvete heller!

 

Jag har talat öppet om mina åsikter i över 10 år och har varit med om det mesta av ovanstående. Men ingenting kommer att hindra mig från att fortsätta med det jag gör.


Och skulle även NI förstå att INGENTING av det tidigare nämnda EGENTLIGEN inte är särskilt farligt om vi bara står på oss, går ihop och går till motangrepp - då skulle snart Åsiktskorridoren vara ett minne blott!

 

Om någon inbillar sig att uppsägningar, uteslutningar, social stigmatisering, hot, misshandel, trakasserier, ekonomisk invalidisering eller allt vad de nu kan tänkas komma på, ska rätta in människor i fållan som kallas Åsiktskorridoren – så har de fel!


Jag kommer aldrig låta de rovlystna svinen som vill utplåna hela det svenska folket att få stå oemotsagda! Kommer ni?

 

Sen finns det kanske en del av er, som undrar om det kanske ändå är förgäves. Ni undrar varför vi fortsätter kämpa när motståndaren är så många större och vad det är som får oss att känna att det ändå är värt det.

 

Men svaret på den frågan är faktiskt ganska enkelt.

Vad skulle vara alternativet till att kämpa för det man tror på?


Ger vi upp är nederlaget ett faktum – allt vi älskar kommer då att förgås och fullkomligt uppslukas av globalisterna.


Om det så finns en enda fritänkare kvar, som vägrar ge med sig, kommer alltid chansen att återta makten, leva vidare.


Dessutom finns det en anledning att de flesta av oss i Motståndsrörelsen faktiskt blir mer och mer övertygade för varenda öre de stjäl, varenda smädesord de kastar på oss och varenda blåmärke batongerna lämnar efter sig.


Makthavarna är så fruktansvärt rädda för vår ärlighet – att de knappt vet vad de ska ta sig till. De vet att det vaknande folket blir slutet på deras herravälde.


Ett desperat system tar till desperata åtgärder.


Och vad är det ni har fått höra exempel på om inte just ett desperat system som tar till desperata åtgärder?

Det är ett kvitto som i alla fall i min värld både räcker och blir över för att fortsätta kämpa!

 

Vissa av er som är här idag tror att en del av Motståndsrörelsens åsikter är extrema - och det tänker jag inte argumentera med er om idag.


Oavsett vad vi har för sakpolitiska skillnader är det här saker, som har drabbat oss pga vårt "feltänk" och i den bemärkelsen är jag övertygad om att även ni, som inte är med i Motståndsrörelsen, ändå känner er träffade av åsiktsdiktaturens angrepp till viss del.

 

Så nu vill jag att ni frågar er själva några saker!

 

- Det som har hänt den där killen och hans kamrater. Är det förenligt med den demokrati vi påstås leva i?


 - Och när de blivit av med allting de möjligtvis kan förlora i kampen för det de tror på och inte längre är ett hot mot förtryckarna längre – finns det inte då en risk att vi andra som inte är lika "extrema", men ändå tycker att saker är fel, blir utpekade som de nya extremisterna?


Som när AfS blev avbokade från restaurangen de skulle ha sin valvaka på. Eller när vänsterextremister och främlingspöblar attackerade dem vid flera av deras torgmöten inför valet. Eller när deras filmer blockeras för tittare på internet.


Listan blir allt längre och frågan är inte OM – utan NÄR AfS drabbas av liknande åtgärder, som idag redan används mot Motståndsrörelsen.

 

Den extremt trånga åsiktskorridor som idag existerar och den utveckling vi ser, med banker som förbjuder enskilda personer och grupper från att ens existera, är en utveckling som borde få vilken svensk som helst att förstå vart vi är på väg.

 

Jag kan inte nog understryka hur viktigt det är att vi - inte bara Motståndsrörelsen - utan alla vi, som är här idag, tar denna utveckling på största allvar!

 

Att ni har dykt upp här idag är ett första steg, och även om jag uppskattar det och tycker att det var bra, så kommer det dessvärre inte att räcka att gå på manifestationer, om ni på allvar ska kunna göra vad som krävs, för att på riktigt kunna spränga Åsiktskorridoren och stoppa den vansinniga utvecklingen vårt land genomlider. För att att kunna göra det krävs att ni organiserar er och tar den här striden på allvar.


Jag och mina kamrater har blivit av med saker och rättigheter på löpande band, men inget av det har stoppat oss – eftersom vi vägrar acceptera deras spelregler, utan istället hjälper varandra att hitta nya vägar framåt.

 

 

Jag vill tacka arrangörerna för allt arbete och engagemang ni har lagt på att få ihop dagens manifestation och för att ni bjöd in mig att tala här. Det betyder mycket för det svenska folket att det finns orädda och rakryggade människor som er, som vågar stå på sig och verkligen låta alla komma till tals, trots allsköns angrepp. Tack för er insats!

 

Jag kommer nu att avsluta mitt tal med att säga något riktat till packet som sitter i huset där bakom er, till råttorna som smyger omkring på nätterna och springer storfinansens ärenden, till mästerlögnarna bakom dimridån de kallar media och allt annat avskräde som på ett eller annat sätt försöker begränsa friheten i VÅRT land.



Vill ni tvinga oss att springa ett gladiatorlopp i er Åsiktskorridor utan fönster, med låsta dörrar – så för all del, låt mig komma in...


Men jag garanterar er att jag kommer att springa igenom varenda en av era gladiatorer och sparka in varenda dörr av obekväm sanning som finns och jag kommer se till att ni ALDRIG NÅGONSIN ska få möjligheten att fängsla mitt folk där igen!

 

Är det någon här som skulle vilja följa med?


Nu spränger vi Åsiktskorridoren!



Här kan ni se Julius´ tal i sin helhet. Missa inte det! Och sprid det vidare!