EU ger oss likriktning istället för mångfald



Det leder för oss svenskar till:


Anpassning, och därigenom i de flesta avseende, försämring, efter övriga EU-länders nivå.

Sämre miljö- och djurskyddslagar.

Sämre arbetsmiljölagar.

Sämre anställningsvillkor.


EU som projekt syftar till att på artificiell väg uppnå ”allas lika värde” inom Europa.

 

Inget land ska vara bättre eller sämre än något annat. Inget folk ska ha det bättre eller sämre än något annat.

 

Sett till ekonomi, fri- och rättigheter (eller kanske snarare brist på dessa), lagar och annat är visionen att Europa ska vara ett och lika för alla.

 

För högstående länder, som vårt, innebär detta en försämring, som medför att vi får det lika dåligt som alla andra.

 

Sverige och de övriga nordiska länderna, har trots årtionden av påfrestande massinvandring fortfarande ett ekonomiskt övertag gentemot flera andra länder inom EU. Vi har lagt grunden, för ett samhälle där medborgarna har jämförelsevis hög rättssäkerhet och goda anställningsvillkor och arbetsmiljölagar.

 

Gällande etiska regler är vi ofta förebilder; till exempel har vi bland världens mest strikta miljö- och djurskyddslagar.

 

Alla dessa fördelar ska förminskas för att kunna höja de sämsta länderna inom respektive område av EU och således skapa ett mer ”jämlikt” Europa.

 

I Sverige leder detta alltså till sämre löner och rättigheter för arbetarna, sämre arbetsmiljölagar och därigenom fler arbetsrelaterade olyckor och även till sämre miljö och skydd för djuren.

 

Någon skulle kunna argumentera för att likriktningen är positiv, ur ett moraliskt perspektiv – att det är värt att få det sämre om man samtidigt vet att andra skulle få det bättre. Att artificiell rättvisa är något eftersträvansvärt i sig och att alla borde ha det likadant.

 

Detta är dock ett naivt tänk. Det är ju inte av slumpen, som vissa länder och folk fått det bättre än andra – det är resultatet av tusentals år av hårt arbete och kamp. Ska vi dra ett streck över denna historia och ge alla exakt samma förutsättningar?

 

Istället för att stärka andra länders djurskyddslagar, genom att påverka med våra egna värderingar i denna fråga, stödjer vi idag sämre lagar genom EU, då vi givits möjlighet att närmast tullfritt importera kött och livsmedel, som framställts på ett i Sverige olagligt vis.

 

Bland de svenskar som trots dessa argument tycker det är rimligt att alla ska få det lika i Europa rekommenderar vi att i första hand dessa påbörjar denna kamp på ett individuellt plan – alltså att denna förändring borde komma underifrån och inte påtvingas ovanifrån.

 

En bra start vore att dessa skänker 50% av sin lön efter skatt till ett av de fattigare länderna i Europa. Om detta låter som en ohållbar eller på något vis dålig idé visar det också på att det är en naiv, ohållbar och dålig idé ur ett europeiskt och statligt perspektiv.

 

 

 

 

EU vill, liksom man redan gjort med Finland, även ta in Sverige och Danmark i den gemensamma valutan Euro.

 

Då skulle vi bli än mer ekonomiskt likriktade och beroende av varandra, EU-stater emellan.

 

Går ett lands ekonomi åt fanders så gör alla andras också det. De gränslösa kapitalisterna kommer dock som alltid sitta säkert och även tjäna på kraschen genom sina möjligheter att påverka och förutse den ekonomiska utvecklingen.

 

Som tur är har de nordiska folken, med undantag, som sagt för finländarna, åtminstone än så länge sagt nej till detta spektakel och politikerna har också hittills respekterat denna önskan.

 

Det finns dock läckta EU-dokument som tyder på att denna vilja knappast kommer respekteras i framtiden och flera av ”våra” politiker är öppna med sin vilja om att gå tvärtemot folkets röst.

 

 

 

 

EU öppnar våra gränser

 

 

Det leder för oss svenskar till:

 

Fler främlingar inom våra gränser.

Mer smuggling och narkotika.

Kriminella nätverk av tiggande romer.

Högre arbetslöshet.

En sämre miljö.

Utförsäljning av våra allmännyttiga intressen.

Att de redan rika blir allt rikare – på vår bekostnad.

 

 

En av EU:s viktigaste slutgiltiga målsättningar är att upplösa de olika staterna till förmån för en enda superstat. Detta sker under täckmanteln av ”fri rörlighet”. Det innebär att vår nationsgräns ska suddas ut och istället är det Europas gräns som ska råda.

 

Detta har redan i mångt och mycket skett – den svenska gränsen står, med undantag för vissa extrainsatta passkontroller på senare tid, vidöppen idag gentemot de övriga EU-länderna.

 

Det här leder självfallet till att det blir väldigt lätt att flytta sig mellan de europeiska länderna och även att uppehålla sig i dem.

 

Även om vi ännu inte är där, skulle ett framtida turkiskt medlemskap genast göra saken ytterligare betydligt mycket värre – då skulle plötsligt Sveriges gränser stå vidöppna för 80 miljoner turkar, varav den absoluta merparten är muslimer.

 

Det leder också till att det blir färre gränser för utomeuropéer att ta sig igenom för att nå Sverige.

 

Lyckas väl afrikanen eller araben ta sig in i EU är det också ganska enkelt att därifrån ta sig vidare till Sverige. Tidigare när det fanns gränskontroller också mellan EU-länderna fanns det betydligt fler stopp på vägen då migranterna behövde ta sig över flertalet gränser.

 

Inga passkontroller eller gränsbevakningar i världen räcker om ett land är mer liberalt än de andra, med att dela ut medborgarskap till utomeuropéer. Då är alla plötsligt medborgare i hela Europa.

 

Ett EU-land kan inte besluta om att begränsa några av dessa ”rättigheter”.

 

Ett EU-land kan inte ens besluta om att inte ta emot några icke-europeiska invandrare utan att stöta på repressalier då ”alla måste ta sitt ansvar” inom EU.

 

Inte nog med att dessa vidöppna gränser leder till att massinvandringen snabbats på - så leder det också till fördelar för smugglare och kriminella.

 

Aldrig tidigare har det varit enklare att föra in droger i Sverige eller att sysselsätta sig med trafficking.

 

Aldrig tidigare har det heller varit enklare att fly och gömma sig undan från polisen genom att lämna landet.

 

De romska kriminella nätverk med tiggare som opererar land och rike runt hade också varit omöjliga att driva utan EU:s öppna gränser.

 

De öppna gränserna gäller också för företag, produktion och försäljning och öppnar därför upp för organiserad kriminalitet av ett helt annat slag.

 

Med minskade tullavgifter och enklare flytt av arbetare och produkter mellan länderna leder detta till en konkurrens som kanske kan gynna vissa (framför allt större) företagare, men som samtidigt ger långtgående konsekvenser för hela vårt folks framtid och vår miljö.

 

Varför ska en arbetsgivare anställa dig när han kan få någon från Estland att utföra samma arbetsinsats för halva priset?

 

Varför ska du köpa en produkt tillverkad i staden du bor i när du kan få en tillsynes likvärdig produkt som tillverkats i Makedonien mycket billigare? (Detta kanske för övrigt inte ens är något du känner till då det makedonska ursprunget döljs i storföretagets logotyp. Alltså, fast att du stödjer samma företag som du alltid har gjort och som kanske är svenskt i grunden, kan nu ingredienserna vara tillverkade någon helt annanstans utan din vetskap.)

 

Givetvis blir detta en negativ situation i många aspekter.

 

Dåligt för oss i Sverige, eftersom arbetstillfällena för våra medborgare minskar då både arbetsgivare och arbetstagare konkurreras ut.

 

Dåligt för Estland för att detta leder till att de får färre arbetsföra människor till de estländska företagen och färre som betalar skatt i Estland.

 

Dåligt för Makedoniens folk för att detta leder till att det exporterande företaget kan dubbla sina priser och därför hellre exporterar än att sälja inom landet till det egna folket.

 

Dåligt för miljön med produkter som fraktas längre sträckor och dessutom tillverkas i länder som kräver mindre ansvarstagande av producenten.

 

Jättebra för storföretagen, som kan utnyttja den billiga arbetskraften, de lägre inköpspriserna på import eller de genom export höjda slutpriserna.

 

Med de öppna gränserna är det dock ännu värre då det också gjorts betydligt enklare för företagen att starta upp filialer eller dotterbolag inom andra EU-länder.

 

Det medför att verksamhet enklare kan flyttas över landsgränser och leder i allt högre grad till att verksamhet i Sverige flyttas österut.

 

Storföretagen ska enligt EU ha samma möjlighet att kapitalisera på folkets behov och således luckras det upp för bestämmelser kring att sälja ut alla allmännyttiga intressen och låta alla ha samma möjlighet i köpen av dessa liksom i offentliga upphandlingar.

 

Detta leder ofta till bristande kvalitet då en mångmiljardär på andra sidan kontinenten givetvis inte kommer känna samma samhällsansvar för ett ålderdomshem eller en vårdcentral som den egna staten eller landstinget hade gjort. Detta är en av anledningarna till att mycket mat till skolbarn och åldringar idag köps från utlandet.

 

Staten får dessutom inte stödja inhemska företag, då detta anses hämma den europeiska konkurrensen.

 

Enligt den kapitalistiska värdegrund, som EU bygger på, är det så det ska vara.

 

Här finns inga högre värden, ingen respekt för naturen, folket och familjen.

 

Du är bara en konsument med ex antal produkter att välja på från den öppna europeiska marknaden.

 

En konsument i ett ekorrhjul där vårt eget folk fortlöpande ersätts av utomeuropéer med främmande värderingar och kultur.

 

En konsumerande zombie i ett gränslöst Europa där storfinansen ytterligare kan fylla på sina redan välfyllda konton.